Vi lever i en tid där de flesta menar att vetenskapen ersatt Gud, universum sägs ha uppstått ur ingenting, och där moralen blivit relativ och föränderlig. Människan placerar sig själv i centrum och gör sig själv till måttstock för sanning.
Just därför blir Bibelns ord mer relevanta än någonsin. Från skapelsen fram till vår egen tid löper en oförändrad röd tråd: Gud har talat och Hans ord står fast.
Historien, naturen och uppfyllda profetiornas vittnar gång på gång om att Bibeln inte är en myt, utan den sanna berättelsen om världen, människan och GUDs perfeka facit.
Skapelsen och perfekt ordning är inte slump
Bibeln börjar med orden:
“I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (1 Mosebok 1:1)
Redan där sätts en tydlig kontrast till dagens naturalistiska förklaringar såsom evolutionsteorin och Big Bang-modellen. Bibelns bild är att allting börjar med en avsikt, en vilja och en Skapare och inte med ett slumpmässigt vakuum utan mening.
Universum har en början, och det är vetskapligt bekräftat.
I över tusen år antog många filosofer att universum varit evigt men modern kosmologi visar att så inte är fallet. Det finns flera tunga vetenskapliga argument för att universum måste ha haft en början:
• Expansionen av rymden (Hubbles lag): När Edwin Hubble upptäckte att galaxerna rör sig bort från oss i alla riktningar blev slutsatsen tydlig, universum expanderar och en expansion innebär en startpunkt.
• Kosmisk bakgrundsstrålning: 1964 upptäckte Arno Penzias och Robert Wilson ett svagt och jämnt radiosus över hela himlen. Det är spår från universums tidigaste ögonblick, vilket förutsätter ett tydligt startskott.
• Den andra termodynamiska lagen: Universum går från ordning mot oordning (en ökad entropi).
Om universum varit oändligt gammalt skulle alla energier för länge sedan ha jämnats ut. Att det fortfarande finns strukturer och energi kvar visar att universum inte kan ha funnits för evigt.
Slutsats: Biblen och vetenskapen är överens, universum började existera vid en specifik tidpunkt
Ordning kan inte komma ur en explosion.
Big Bang beskrivs ofta som en “kosmisk explosion”, men ingen explosion i historien har någonsin skapat finjusterade naturlagar, komplexa strukturer, självorganiserande system, biologiskt liv eller ett medvetande. Explosioner leder alltid till kaos och förstörelse, men det vi idag vet om universum visar motsatsen: allt har tydliga spår av ordning, precision och balans.
Några exempel
• Gravitationens styrka är extremt finjusterad. Även små förändringar skulle få enorma konsekvenser.
En variation på bara omkring 1 % skulle märkbart påverka livet på jorden och en förändring på 10 % skulle göra både jordens omloppsbana, månen och klimat instabila. Om gravitationskonstanten i universum ändrades ens en bråkdel av en procent skulle stjärnor, galaxer och planeter inte kunna bildas.
• Den elektromagnetiska kraften är finjusterad på ett sätt som nästan trotsar all begriplighet. Om den vore bara lite starkare skulle atomer kollapsa och inga stabila molekyler kunna existera. Om den vore lite svagare skulle atomer inte hålla ihop alls, och kemin skulle bryta samman. I båda fallen skulle allt liv vara omöjligt.
• DNA-molekylen fungerar som en informationskod med ett alfabet, en syntax och detaljerade instruktioner. DNA är mycket mer avancerad än någon dator människan någonsin har skapat.
DNA som exempel.
Varje mänsklig cell (förutom könsceller) innehåller ungefär två meter DNA packat i en cellkärna som bara är några mikrometer stor. Det motsvarar cirka sex miljarder “bokstäver” (nukleotider) vilket motsvarar ungefär 1,5–3 GB av information. DNA är fullt av kodad information med regler, instruktioner, felkorrigering och “programmering” som styr livet. Om allt DNA i människokroppen sträcktes ut skulle det räcka från jorden till solen omkring 70 gånger.
Detta är helt avgörande i skapelsedebatten eftersom ren information aldrig uppstår genom slump eller explosioner. DNA liknar ett avancerat programmeringsspråk och bevisar en avsiktlig design, inte ett slumpmässigt bildande.
Celler fungerar som en fullt organiserad fabrik med maskiner, energisystem, lagerhantering och reparationsmekanismer. Det finns ingen känd fysikalisk eller kemisk process som av sig själv kan skapa information, komplexitet, göra finjustering eller reparera sig själva. Det kräver alltid intelligens.
Ingen ”explosion”, vare sig i naturen eller i ett laboratorium har någonsin skapat något som ens kommer i närheten.
Universum är designat och inte en lycklig slump.
Allt fler fysiker menar idag att universum verkar vara finjusterat och nästan “programmerat”. Flera av dem, inkluderat de som inte tror på Gud erkänner att verkligheten tyder på en bakomliggande intelligens.
• Stephen Hawking talade om “the mind of God” när han beskrev de matematiska lagar som styr universum.
• Paul Davies, fysiker och ateist har medgett att naturen bär tydliga spår av genomtänkt design.
• Fred Hoyle, en av kosmologins pionjärer uttryckte det som att en “superintelligent kraft” verkar ha justerat fysikens lagar.
När man ser till helheten blir det svårt att kalla universum slumpmässigt. Universum har matematiska lagar, struktur, precision och ett syfte.
Bibeln går helt i linje med denna bild. Vi är inte produkter av blind slump, utan skapade i Guds avbild med värde, identitet och ett tydligt syfte.
“Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, (Psaltaren 139:14)
Evolutionens svagheter – varför arter inte förändras.
Evolutionsteorin bygger på idén att små gradvisa förändringar över mycket lång tid skulle ha skapat alla livsformer på jorden. Men när vi ser på verklig biologi, genetik och fossilfynd träder en helt annan bild fram. Bibelns säger att Gud skapade arter “efter sina slag” och det stämmer betydligt bättre överens med det vi faktiskt kan observera.
Det första stora problemet med evolutionen är att arter aldrig förändras utanför sina naturliga gränser.
Forskare har följt hundratusentals generationer av bakterier, insekter, fiskar, fåglar och däggdjur.
Det finns variationer inom samma art till exempel olika hundraser, fåglar med olika näbbformer och livsformer som anpassar sig till olika miljöer men dessa förändringar sker alltid inom samma art.
En hund är fortfarande en hund, en fågel är fortfarande en fågel och en människa är alltid en människa. Det finns ingen observation i naturen eller i laboratorium där en art har utvecklats till något annat än det var från början.
Varför förändras inte andra arter?
Om evolutionen verkligen kunde skapa intelligens och ett medvetande genom slumpvisa mutationer borde flera djur ha följt samma väg? Till exempel hajar, krokodiler och många andra arter har sett nästan likadana ut i hundratals miljoner år utan minsta tecken på någon liknande utveckling.
Om evolutionen ständigt driver utvecklingen framåt borde vi se en rad parallella utvecklingslinjer som leder till intelligenta, språkbegåvade och kulturella varelser?
Att endast en art plötsligt skulle utveckla ett medvetande, ett språk, moral, självinsikt och avancerad teknologi medan alla andra djur stannar kvar på samma nivå i miljoner år är svårt att förena med tanken på en blind, slumpmässig utvecklingsprocess.
Mutationer.
Evolutionen kräver dessutom att mutationer ska skapa helt nya genetiska funktioner över tid, men mutationer skapar inte ny information utan bryter snarare ner den.
Mutationer kan försvaga, förändra eller slå ut gener, men de bygger inte upp komplexa system som t.ex. ett hjärta, öga, vingar eller en hjärna.
Modern genetik visar tydligt att när DNA skadas leder det nästan alltid till sjukdom eller funktionsnedsättning och det är därför genmutationer kopplas till hundratals medicinska tillstånd.
Om evolutionsteorin kräver miljontals gynnsamma mutationer för att skapa nya avancerade funktioner, men mutationer i verkligheten främst leder till förlust av funktion så faller hela teorins grund.
Ögat är ett bra exempel.
Ögat är ett av de tydligaste exemplen på något som inte kan ha uppstått genom evolution.
Ögat består av många delar som måste fungera samtidigt för att någon ska kunna se. Detta kallas irreducibel komplexitet.
Det mänskliga ögat består bland annat av:
• En hornhinnan som bryter ljuset.
• En lins som justera fokus.
• Iris som reglerar ljusinsläppet
• Näthinnan med över 120 miljoner ljuskänsliga celler.
• Synnerven som skickar signalerna till hjärnan
• Hjärnans syncentrum som tolkar bilden i realtid
Ingen av dessa delar har någon funktion i sig själv. En lins utan näthinna, en näthinna utan synnerv eller en synnerv utan hjärnans tolkningssystem är helt värdelösa. För att synen ska fungera måste hela systemet vara på plats från början.
Det gör ögat omöjligt att förklara genom små stegvisa förändringar. Ett halvfärdigt öga ger ingen syn och därmed ingen överlevnadsfördel. Evolutionens mekanism kan inte bygga något som bara fungerar när allt är komplett.
Näthinnan är dessutom så avancerad att den kan registrera enskilda ljuspartiklar och reparerar sig själv varje dygn. Synnerven skickar miljontals signaler per sekund som hjärnan omedelbart omvandlar till färg, djup, skärpa och rörelse
En intressant fakta är att från att ljuset träffar näthinnan tills hjärnan har gjort en grundläggande tolkning av vad du ser tar det ungefär 70-150 millisekunder.
Darwin själv erkände svårigheten och skrev:
“Att anta att ögat skulle ha kunnat bildas genom naturligt urval verkar, jag erkänner det, absurt på högsta nivå.”
Det naturliga urvalet kan inte skapa något nytt.
Det naturliga urvalet som ofta lyfts fram som evolutionsteorins räddning förklarar inte heller uppkomsten av något nytt. Det sorterar bara bort varianter och hjälper arter att anpassa sig inom ramen för den information som redan finns. Det kan jämföras med att redigera en bok genom att ta bort ord, man kan förenkla texten men det skapar inga nya kapitel.
Till detta kommer det som i dag kallas “genetisk entropi” vilket är en gradvis nedbrytning av arvsmassan.
Varje generation samlar på sig fler mutationer än den föregående vilket leder till arter långsamt försvagas över tid. För att evolutionen ska fungera krävs ständiga förbättringar men genetiken visar istället på försämringar. Det ligger helt i linje med Bibelns beskrivning av en värld som förfaller efter syndafallet och inte med tanken på en ständig biologisk uppbyggnad.
Reproduktionen är evolutionens största problem.
Hos människor och de flesta djur kräver fortplantning två kompletterande kön, till exempel man och kvinna. Både måste ha avancerade reproduktionssystem som samverkar för att skapa liv.
Det gör evolutionens förklaringar omöjliga eftersom ett kön utan det andra är helt värdelöst för fortplantning. Båda måste finnas samtidigt för att någon av dem ska ha funktion, de måste vara kompletta, fullt utvecklade och kompatibla redan från början. En gradvis och långsamt uppbyggt reproduktionssystem skulle aldrig fungera för en arts överlevnad
Varje steg som inte leder till en fullt fungerande manlig och kvinnlig reproduktionsförmåga skulle innebära total infertilitet, och därmed att arten dör ut direkt.
Man kan inte ha “nästan fungerande spermier” eller “delvis fungerande livmoder i tusentals generationer. Antingen fungerar hela processen perfekt, eller så fungerar den inte alls. Sexuell reproduktion är därför inte evolutionens vän, det är dess största fiende.
Den är dock i full harmoni med en skapare: Gud skapade människan som man och kvinna färdiga, kompletta, och kapabla att ge liv från början.
Andra fenomen evolutionen inte kan förklara.
• Fossiler visar nästan uteslutande färdiga livsformer, men saknar de gradvisa övergångsformer som borde finnas om eveolutionen är förklaringen till livet vi ser idag.
• Komplexa organ som inte fungerar utan alla byggstenar, de kan inte byggas steg för steg utan måste vara kompletta för att ha någon funktion.
Ser man på helheten, DNA, mutationers nedbrytande natur, fossiler av kompletta arter, biologiska gränser och den genetiska mutationer framträder en och samma bild evolutionen fungerar inte i praktiken. Arter är stabila och livet är komplext på ett sätt som inte kan uppstå genom slump.
Om evolutionen är sann, kan vi då lita på vårt eget resonemang?
En annan aspekt som kan vara värt att fundera över är att om vi verkligen skulle vara resultat av en lång kedja av slumpmässiga mutationer och blinda kemiska processer utan syfte, mål eller intelligens uppstår en viktig fråga: varför skulle vi då kunna lita på våra egna resonemang?
Om hjärnan bara är ett resultat av oavsiktliga kemiska reaktioner som råkade gynna överlevnad, varför skulle vi då kunna resonera korrekt om logik, moral, mening eller vetenskap? Ett system som formats av slumpen kan inte anses vara tillförlitligt.
Men om vi är skapade av Gud med avsikt, rationellt, förnuft och förmåga att söka sanning så får både vårt tänkande och våra liv en solid grund. Vårt förnuft är inte ett misstag utan en gåva från GUD.
Med andra ord, verkligheten stödjer skapelseberättelsen och inte evolutionen.
Fossiler, syndafloden och den förlorade världen.
Bibeln beskriver världen före syndafloden som både avancerad, befolkad och moraliskt förfallen:
“Jorden var fördärvad inför Gud, jorden var full av våld.” (1 Mosebok 6:11)
En sådan värld skulle lämna tydliga spår efter sig, och det är precis vad vi ser i naturen
Fossilbildning kräver snabb nedgrävning, enormt tryck och syrefria förhållanden något som inte sker genom långsam erosion utan genom plötsliga, katastrofala händelser. Fossilfynd världen över vittnar om precis det. Havsdjursfossiler har hittats i höga bergsområden som Himalaya, Alperna och Rocky Mountains vilket tydligt visar att de en gång i tiden har legat under vatten.
Dinosauriskelett återfinns väldigt ofta i koncenterade massgravar, ofta begravda i rörelse som om de överraskats av hastiga lerskred eller kraftiga vattenflöden. Vi ser dessutom enorma sedimentlager som sträcker sig över hela kontinenter precis som om mäktiga vattenmassor svept in och avsatt dem på kort tid. Forskare har till och med funnit halvt uppätna fiskar som blivit fossiliserade något som endast är möjligt om de begravts plötsligt och inom loppet av sekunder.
Denna typ av fynd passar dåligt med teorin om miljontals år av långsamma, naturliga processer, men de stämmer väl med berättelsen om en global översvämning.
Ett annat starkt argument är de senaste årtiondenas sensationella upptäckter av mjuk vävnad, blodkärl och biokemiska rester i dinosaurieben motbevisar tesen om att de skulle levt för flera miljoner år sedan. Den typen av strukturer kan inte överleva i tiotals miljoner år, ens under perfekta förhållanden men däremot är de fullt förenliga med fossiler som bildats snabbt och relativt nyligen.
En global flod finns i många kulturer.
De flesta kulturerna världen över beskriver en global flod, precis som den beskriven i bibeln.
Mer än 300 kulturer världen vittnar om samma sak. Civilisationer som Mesopotamien och tidiga Kina, Inka och Maya berättar alla om:
• En enorm flod
• En familj som räddas
• Ett fartyg eller en ark
• En ny civilisation som byggs upp efter katastrofen
Likheterna är så stora att det är svårt att avfärda dem som påhittade berättelser. Det är mycket mer rimligt att se dem som nedärvda minnen från ett verkligt historiskt skeende som till exempel den bibliska syndafloden.
Nya civilisationer efter floden.
När vi sedan blickar på historien efter floden ser vi något minst lika slående Vi ser att avancerade civilisationer dyker upp nästan omedelbart efter floden. Över hela världen finns samma trend, från Egypten, Sumer/Babylon, Indusdalen till Kina.
Detta stämmer inte alls med idén om att mänskligheten långsamt utvecklats från jägare och samlare på stenåldern men mycket väl med ett scenario där:
• Världen återbefolkas efter en global katastrof.
• Människor bär med sig kunskap från en tidigare och avancerad civilisationer.
Sammantaget visar fossilfynden, globala sedimentlager, de universella flodlegenderna och civilisationernas plötsliga uppkomst på samma sak: den bibliska berättelsen om syndafloden är den mest logiska förklaringen. Det är inte mytologi, det är historia som lämnat tydliga spår efter sig.
Från Babel till Babylon: mänsklighetens syndiga natur i olika former.
Efter syndafloden dröjde det inte länge förrän människan åter vände sig bort från Gud.
I Babel samlades mänskligheten för att bygga en stad och ett torn som inte bara skulle nå till himlen utan också göra dem oberoende av Gud:
“Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.” (1 Mosebok 11:4)
Det visar på människans stolthet vilket är den genomgående tråden genom hela gamla testamentet där vi ständigt sätter oss själva i centrum och vill vara våra egna gudar.
I dagens värld finns samma anda som funnits sen världen skapades och det beskrivs i biblen som Antikrista ande. Många tror att Antikrist betyder emot kritus men betyder egenligen istället för kristus.
Idag bygger vi inte längre stentorn utan istället digitala samhällem, globala nätverk, AI-system och kontrollmekanismer som sträcker sig långt över nationers gränser. Vi gör allt för kontrollera klimatet, människokroppen, genetiken, ekonomin och till och med livet självt. Vi lever i den moderna världens Babel och budskapet ekar genom historien: “Vi behöver inte Gud, vi klarar oss själva.”
I Babel förvirrade Gud språken för att stoppa människans växande stolthet, men nästa gång Gud sätter ner foten kommer det inte att ske genom en ny syndaflod, utan genom att han dömer världen en gång för alla.
I Uppenbarelseboken läser om världens sista sju år där Babylon återuppstår som ett globalt system av handel, makt, ideologi och falsk andlighet (Uppenbarelseboken 17–18). Det är det slutliga uttrycket för mänsklig stolthet innan Jesus återvänder, den här gången inte som Frälsare utan som domare över världen.
Människan i moralisk förfall.
I 2 Timoteusbrevet 3 beskriver Paulus hur den sista tiden ska se ut, och hans ord träffar vår samtid med slående tydlighet:
Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, 3 kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, 4 falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud 5 och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft.
Jag tror de flesta kan skriva under på att det är en beskrvning av den tid vi lever. Våldet ökar ständigt, sexualisering normaliseras, korruption breder ut sig och girighet kallas idag ambition och självförverkligande. Samhället hyllar kändisar, teknologsik utveckling och materiell framgång samtidigt som man föraktar andlighet, helighet, bibliska värderingar och objektiv sanning.
Som om inte det vore nog, de mest tydliga är en ständigt pågående identitetsförvirringen.
Idag är vi så vilsna att många inte ens vet vilket kön de har, något som tidigare betraktats som en självklar del av den mänskliga identiteten. Det är en tid där gränser suddas ut, där sanning relativiseras och där den moraliska kompassen tycks ha förlorats, det är precis den verklighet bibeln förutspått skulle hända i en yttersta tiden.
Det är samma moraliska för förfall som präglade Noas tid. Jesus påminde om detta och sade att de sista generationerna skulle bete på samma sätt. De skulle leva som vanligt, helt likgiltiga inför varningar och profetior. Jesajas ord sammanfattar den moderna livsfilosofin på ett bra sätt.
“Låt oss äta och dricka, ty i morgon dör vi.” (Jes 22:13)
När människan sätter sig själv i centrum faller moralen fritt. Den globala förvirringen, cynismen och vilsenheten vi ser i dag är ett av bibelns tydligaste tecken på vi närmare oss slutet.
Israel, ett bevis på profetsiorna uppfyllese.
Jesaja skrev cirka 700 år före Kristus:
“Frukta inte, ty jag är med dig. Från östern ska jag låta dina barn komma hem, och från västern ska jag samla dig.” (Jesaja 43:5)
När Israel återföddes som nation 1948, efter nästan två tusen år, skedde något som saknar historisk motstycke. Inget annat folk har varit spritt över hela jorden i århundraden och sedan återvänt till sitt ursprungsland med samma identitet, språk och sin tro bevarad. För många troende i historien sågs dessa profetior som symboliska, men idag är det verklighet.
Detta är ett av de starkaste tecknen på att GUD förbereder världen för hans slutgiltiga dom.
Israel är inte bara en liten betydelselös nation i Mellanöstern utan har en central pusselbit i Guds plan. När landet återuppstod 1948 aktiverades profetior som legat sovande i över 2000 år.
I dag står Israel i centrum för världens blickar och GUD förbereder spelplanen inför Jesus återkomst.
“Se, jag ska göra Jerusalem till en tung sten för alla folk.” (Sakarja 12:3)
Den globala fixeringen vid Jerusalem är inte politisk slump, utan en andlig markering vilket visar att Guds tidsplan är i rörelse.
Ett av djävulens viktigaste mål har alltid varit att utrota judarna och krossa Israel, han beskrivs i bibeln som lögnens fader, driven av målet att motarbeta allt Gud gör. Han hatar människor efter vi är skapade i GUDS avbild. Djävulen vet att han inte kan skada Gud, men han gör allt han kan för att skada det Gud älskar mest.
Om han kunde få Israel eller det judiska folket att försvinna och hindra Guds löften från att uppfyllas, skulle han kunna hävda att Guds ord inte är sant. Därför har Guds folk genom historien gång på gång stått i centrum för hat, förföljelse och krig.
Att Israel överlever är inte enbart en politisk fråga utan ett bevis på Guds trofasthet.
Gud har lovat att bevara sitt folk, återföra dem till landet och fullborda sina löften genom dem.
Och just här blir profeten Daniels 70:e vecka avgörande för att förstå vår tid. För kontext måste vi först förstå vem Daniel var.
Daniels 70:e vecka, Guds profetiska klocka för Israel.
Vem var Daniel?
Daniel var en ung jude av adlig börd som fördes bort till Babylon när Nebukadnessar erövrade Juda (södra delen av dagens Israel) på 500-talet f.Kr. Trots att han levde som fånge i ett främmande imperium blev han en av de mest inflytelserika personerna i hela riket. Han tjänade under flera kungar, både babyloniska och persiska, och fick ansvar som rådgivare, statsman och drömuttydare. Daniel är känd för sin kompromisslösa trofasthet mot Gud och sin profetiska gåva och visdom
Arkeologi har bekräftat mycket av den historiska kontexten i Daniels bok, inklusive kungar, lagar och händelser han beskriver. Hans profetior är exakta och helt unika. Han förutsade Babylons fall, Persiens uppgång, antika Grekland och Alexander den store död långt innan det hände.
Det är alltså inte vem som helst vi pratar om utan en av Bibelns mest bekräftade och historiskt rotade profeter.
Daniels 70:e vecka är ett matematiskt mirakel.
I Daniel 9 får han en av Bibelns mest detaljerade profetior: Gud har avsatt 70 “årsveckor” (70 perioder av sju år, alltså 490 år) för sin plan för Israel och världen. Av dessa har 69 redan uppfyllts med förbluffande precision.
För att förstå styrkan i Daniels profetia måste man se att den inte bara är symbolisk, den är matematiskt exakt. I Daniel 9:25 står det att från det att befallningen ges att återuppbygga Jerusalem, fram till Messias, ska det gå:
“sju veckor + sextiotvå veckor”
= totalt 69 årsveckor
= 483 profetiska år (7×69)
I Bibeln är ett profetiskt år 360 dagar och det är baserat på månkalndern och inte solkalender som används idag (det framgår både i både Daniel och Uppenbarelseboken).
483 år × 360 dagar = 173 880 dagar.
När man följer den historiska tidräkningen från den kungliga befallningen att återuppbygga Jerusalem (given av persiska kungen Artaxerxes) och räknar fram 173 880 dagar, hamnar man inte på vilken dag som helst utan 6 april 32 e.Kr
Det är den exakta dagen då Jesus rider in i Jerusalem på en åsna, som profeten Sakarja förutsagt:
“Se, din konung kommer till dig ödmjuk, ridande på en åsna.” (Sak 9:9)
Detta är ögonblicket då Jesus för första gången låter sig hyllas offentligt som Israels Messias och folket ropar: “Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn — Israels konung!” (Joh 12:13)
Fariseerna (Fariséerna var den mest inflytelserika religiösa gruppen i Jesus tid) insåg omedelbart vad som höll på att hända och sade upprört:
“Se, hela världen följer honom!” (Joh 12:19)
Jesus avvisar dem inte, utan svarar:
“Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa.” (Luk 19:40)
Hans stund hade kommit för att för första gången framträda som Messias, den utlovade kungen. Det är såklart ingen slump att det skedde på den dag då Daniel sagt att Messias skulle uppenbaras.
Det är också denna händelse som markerar början på den vecka som kristen tradition kallar Passionsveckan. Det är den sista veckan i Jesus liv på jorden. Veckan börjar att han rider in i Jerusalem på Palmsöndagen, fortsätter sedan att undervisa i templet, äter den sista måltiden mer lärljungarna, blir bedragen av Judas, korsfästs och till sist återuppstår på Påskdagen.
Att Daniels profetia leder fram på dagen till 6 april 32 e.kr bevisar tydligt att bibelns profetior är inte poetiska symboler utan exakta tidsplan. Gud visar att inte är fast i linjär tid utan kan med exakthet förutse framtida händelser.
Ingen annan profetia i världshistorien uppvisar en sådan precision.
Vi måste komma ihåg att Daniel skrev detta femhundra år före Jesus födelse. Det gör Daniels profetia unik. Den är inte vag, inte allmän, inte tolkningsbar utan den är matematisk och exakt.
Och eftersom de första 69 veckorna redan uppfyllts som biblen beskrivit dem finns det ingen anledning att tro att den sista 70:e veckan skulle vara annorlunda. Den 70:e veckan är den sista sju åren innan Jesus återvänder och kallas den stora vedermödan.
Den ”veckan” kan inte börja förrän Israel åter blivit en nation. Därför är 1948 inte bara en historisk händelse, utan en profetisk milstolpe som gör det möjligt.
Bibeln tydlig med att kyrkan, alla som tagit emot Jesus som sin Frälsare, inte kommer att gå in i denna period. Innan den sista veckan börjar rycks de troende upp från jorden och förs till himlen.
Gud är full av nåd och låter inte de rättfärdiga (Inte rättfärdoga av egen kraft utan därför att vi lagt vårt hopp på Jesus som dog i vårt ställe) gå igenom vedermödans lidande. Det är samma mönster vi ser genom hela Bibeln. Gud räddade Lot och hans familj undan Sodom innan staden dömdes, och han Noa och hans familj i arken innan floden kom. På samma sätt kommer Gud att skona sitt de troende i den yttersta tiden och hämta hem dem innan vredestiden börjar.
Teknik, kontroll och den kommande världsordningen.
Under världen sista tid beskriver Uppenbarelseboken ett globalt system där ingen kan köpa eller sälja utan ett särskilt märke, ett kontrollmedel som knyts till lojalitet mot Antikrist (kapitel 13).
Ett sådant system har aldrig funnits eller varit möjligt tidigare i historien men idag är det ingen utopi. Världsledare talar öppet om digital identitet, digitala centraliserade valutor (CBDC) och omfattande övervakningsstrukturer.
Tekniken som behövs för ett centralt kontrollerat ekonomiskt system där varje transaktion registreras och kontrolleras är inte längre framtid det testas redan.
Många regeringar och globala organisationer menar att världen behöver en gemensam lösning på ekonomiska, sociala och politiska kriser. Därför byggs infrastruktur idag med ambitionen att skapa “säkerhet”, “stabilitet” och “ordning”. Men just denna strävan efter global kontroll passar kusligt väl in i det Johannes beskriver på Patmos.
Världen kommer att söka en ledare som kan skapa fred i kaoset och han kommer framstå som lösningen på alla problem. Men detta är Antikrist (Djävulen i mänsklig gestalt), en karismatisk ledare som lovar fred och trygghet men för mänskligheten rakt in i fördärvet. Därför skriver Paulus:
“När de säger: ’Fred och trygghet’, då drabbar undergången dem plötsligt.” (1 Thess 5:3)
Samtidigt som världen ropar efter ordning, öppnas dörren för det kontrollsystem Bibeln varnat för i två tusen år.
Profetiorna blir verklighet.
Det som en gång sågs som symboler händer nu framför våra ögon:
• Nationer samlas mot Israel
• Naturkatastrofer och moraliskt förfall ökar.
• Kunskapen mångdubblas daglien med hjälp av AI (Dan 12:4)
• Falska profeter sprider lögner
• Tron svalnar, samtidigt som evangeliet sprids globalt
Allt pekar mot att Jesus snart kommer tillbaka.
“Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning..” (Lukas 21:28)
Slutsats.
Big Bang kan inte skapa liv, evolution kan inte skapa mening och människan kan inte frälsa sig själv.
Men Gud har redan gjort allt färdigt. Han skapade, Han frälser och Han kommer tillbaka för att upprätta allt.
Vi står mitt i profetiornas uppfyllelse, tekniskt framgångsrika men andligt tomma, precis som i Noas dagar. Därför är valet detsamma nu som då, att stå utanför eller gå in i arken.
“Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.” (2 Korinthierbrevet 6:2)
Bibliska nyheter 