Den här artikeln är inte skriven för att attackera muslimer. De är älskade av GUD och lika viktiga i Hans ögon som kristna. De förtjänar respekt, sanning och kärlek och inte hån och nedvärderande kommentarer.
Av den anledning så måste vi ärligt kunna se på skillnaderna mellan de olika religioner och förstå de avgörande skillnaderna.
Den centrala frågan som jag kommer ta upp i denna artikel är att om kristendomen och islam verkligen beskriver samma Gud eller är det två helt olika trosuppfattningar med stora motsättningar?
När vi granskar historien, skrifterna och de mest centrala i båda religionerna så ser vi något som är svårt att helt nochalera. Kristendomen och islam kan inte båda beskriva Guds ord eftersom det finns helt avgörande skillnader som separerar de båda trosuppfattningarna. Det handlar inte bara olika traditioner eller kulturella uttryck utan om påstående som totalt skiljer religionerna åt.
Skillnaderna är till exempel:
- Guds natur.
- Jesus identitet.
- Vägen till frälsning.
- Synd och förlåtelse.
- Korsfästelsen.
- Vägen till evigt liv.
Därför följer nu en tydlig, saklig men respektfull jämförelse av några av de mest grundläggande skillnaderna. Jag gör det inte för att vinna en debatt eller nedvärdera Islam utan för att visa varför Jesus är mer än en ”bara” en profet och varför evangelierna i bibeln är helt unika.
Jesus identitet är den största skiljelinjen
Den största och mest avgörande skillnaden mellan kristendom och islam handlar vem Jesus var.
Kristendomens syn på Jesus
I den kristna tron står Jesus i centrum från skapelseberättelsen och genom hela gamla testamentet som är historien som leder fram till kommande Messias som ska rädda världen från synd. Nya testamentets skildrar sedan Jesus liv, kyrkans framväxt och den slutliga domen.
Bibeln beskriver Jesus som Guds Son i mänsklig form, den utlovade Messias, världens frälsare och den enda vägen till Fadern.
Utan Jesus finns ingen frälsning, ingen förlåtelse för synd och inget hopp. Hela den kristna tron står och faller med hans identitet och att han dog för att männskligeten skulle kunna återförenas med Gud efter syndafallet i Edens lustgård.
Islams syn på Jesus
I islam är Jesus (Isa) en respekterad profet, men inte Guds son. Det innebär att islam förnekar den mest centrala delen i den kristna tron. I Islam är det istället Muhammed som är den högsta profeten och Jesus har en lägre status (om än viktig)
Det är två synsätt som är oförenliga.
Om Jesus verkligen är den Bibeln beskriver så är dessa skilnader inte bara teologiskt viktiga utan helt avgörande för din frälsning och din relation med Gud.
Korsfästelsen står i centrum för frälsningen
För kristna är Jesus död på korset och uppståndelse själva hjärtat av evangeliet, något som Islam helt förnekar.
Kristendomens syn på korset
I kristen tro är korsfästelsen den avgörande punkt där Guds kärlek och rättfärdighet möts.
Jesus dog inte bara som en martyr eller förebild utan som det ultimata offret för mänsklighetens synd. Gud lät Jesus som levde ett helt liv utan att synda ta straffet för våra tillkortakommanden.
Vi separerades från Gud via syndafallet i Edens lustgård och har sen dess föds in i en syndig natur.
Jesus bar vår synd, tog vårt straff och tog på sig den vrede som vi egentligen förtjänande.
När han återuppstod igen var döden besegrad och frälsningen var fullbordad. Utan korset finns ingen förlåtelse, ingen försoning och ingen väg tillbaka till Gud. Korset är helt fundamentalt och tar man bort det är vi alla (p.g.a av vår synd)dömda till en evighet separerad från Gud.
Islams syn på korset
I Koranen är inte korsfästelsen en del av historien vilket innebär att det inte finns någon som dött och tagit på sig världens synd. Enligt den muslimska tron dog Jesus som alla profeter, men mänskligheten uppfattade en ändå korsfästelse som aldrig ägt rum.
Denna syn underminerar direkt hela biblens budskap och ställer samtidigt frågor om Guds karaktär:
Skulle Gud verkligen medvetet lura världen om något som är så centralt?
Om Jesus inte dog på korset så faller Bibelns trovärdighet, men om han däremot gjorde det så kan inte den kristna och islamistiska berättelsen representera en och samma Gud.
Det finns inget mellanläge där den skillnaden går att nonchalera, för om Jesus verkligen gav sitt liv för världens skull så blir Jesus korsfästelse en personlig inbjudan till varje människa att få förlåtelse för sina synder. Alla måste ta ställning till vem Jesus var och vad hans offer betyder.
Guds nåd eller din egen rättfärdiget.
Ett annan skillnad mellan kristendom och Islam handlar om frälsningen: Hur får vi ett evigt liv?
Synen på det är något som tydligt separerar den muslimska och den kristna tron.
Kristendomens syn
I kristen tro är frälsningen en gåva och inget som går att förtjäna. Du kan blir frälst genom dina prestationer eller genom att vara en ”god” människa. Allt bygger på att Gud är full av nåd och därför offrade sin egen son på korset för att världens skulle kunna få sina synder förlåtna.
För Gud älskade människorna så mycket att han gav dem sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. Johannes 3:16
Det är alltså din tro som avgör din evighet och inte vad du gör eller presterar, det finns ingen människa som inte har syndat och därmed separerats från Gud. En viktigt aspekt av den kristna tro är att när man en gång tagit emot Jesus som din frälsare så kan du vara säker på att du kommer få spendera din evighet tillsammans med Gud. Det lämnar inget utrymme för ovisshet utan det är ett löfte du tryggt kan stå fast i.
Jag har skrivit detta till er som tror på Guds Son, för att ni ska veta att ni har evigt liv.
(1 Johannesbrevet 5:13)
Frälsningen bygger alltså på en relation med Gud och dina egna prestationer.
Islams syn:
I islam finns inte den typen av trygghet. Din frälsningen bygger helt på dina egna gärningar och laglydnad. Allt vägs på en sorts kosmisk våg där dina goda och onda handlingar ställs mot varandra.
Men även om de goda gärningar väger tyngre finns ingen garanti för att du ska komma till himlen.
Allah kan ändå välja att döma en dig till helvetet om han vill det. Den enda direkta “garanti” som nämns i koranen är martyrskap i jihad
Jihad betyder “kamp” eller “strävan” och används inom islam på två huvudsakliga sätt:
- Den inre kampen – att kämpa mot sin egen synd, egoism och frestelser för att leva rättfärdigt. Detta kallas ofta ”den större jihad” och handlar om moralisk och andlig disciplin.
- Den yttre kampen – är en fysisk kamp eller strid för att försvara islam eller det muslimska samhället. Detta kallas ibland ”den mindre jihad”. I klassisk islamisk teologi kan denna typ av kamp, när den sker i “Guds väg”, ge särskilda religiösa meriter.
Att dö i Jihad (fysiska kampen) är det enda undantaget som anses ge omedelbar och säker väg till paradiset. Det är inte en slump att vi ser fler muslimer dö och till och med döda för sin tro. Med garantier som Jihad finns verkligen inticamenten att göra det.
Detta visar hur osäkert frälsningssystemet är för de flesta muslimer och hur stort behovet av nåd är.
Det innebär att miljoner muslimer lever sina liv utan visshet, utan trygghet och utan garantier, de är helt utlämnade till sin egen prestation där goda gärningar måste överväga de onda. Skulle de göra det finns ändå ingen garanti att komma till himlen.
Två olika bilder av GUD
Båda religionerna bekänner en enda Gud, men Han beskrivs på helt olika sätt. Det är så olika att det inte kan vara samma GUD utan måste vara två helt olika väsen.
Kristendomens syn på Gud
Kristen tro bekänner en enda Gud som evigt existerar i olika tre personer:
Fadern, Sonen och den Helige Ande. Det handlar inte om tre gudar utan om en enda Gud i fullkomlig enhet, kärlek och gemenskap.
Fadern (Gud Fader)
Han är källan, begynnelsen och den som sänder. Han älskar oss eftersom vi är skapade i hans avbild och Han initierar frälsningsplanen. Han är den som sände Sonen till världen och källan som Helige Ande utgår ifrån.
Sonen (Jesus Kristus)
Sonen är evig precis som Gud som Fadern. Han blev människa för att visa Guds hjärta, ta vår synd och återuppstå för oss. Genom Jesus uppenbaras Gud som personlig, kärleksfull och frälsande.
Den Helige Ande
Den Helige Ande är en person på samma sätt som Fadern och Sonen. Han tar plats i de troende liv och ger kraft, leder, tröstar och förvandlar hjärtat. Det är Anden som ger nytt liv och gör evangeliet levande i våra hjärtan och reflekterar Guds rättfärdighet.
Denna treenighet är central i kristen tro och förklarar Guds kärlek, Jesus identitet och Andens verk i våra liv. Utan treenigheten håller inte evangeliet samman eftersom Fadern sände Sonen, Sonen dog och uppstod, och Anden ger nytt liv.
Islams syn på Gud
Islam förkastar bilden av treenigheten totalt och avvisar idén om Fadern, Sonen och Anden. Koranen motsätter sig tanken att Gud skulle ha en son. Enligt Islam är Allah ensam skapare och har all makt.
Det tydligaste beviset på det finns i Koranen 5:116, där det påstås att kristna tror på tre gudar: Gud, Jesus och Maria. Men detta är något som ingen gren av kristendomen någonsin trott på utan är helt enkelt historiskt och teologiskt felaktigt. Koranen beskriver inte den kristna treenigheten som bibeln gör det utan har en helt annan version av samma fenomen.
Två bilder som inte kan förenas
När vi jämför dessa två synsätt står det klart att Guden i Koranen inte kan vara samma Gud som i Bibeln eftersom:
- Kristendomens Gud är en treenig Gud av evig kärlek byggd på relationer.
- Islams Gud är strikt och ensam och har ingen son eller Ande. Han erbjuder ingen inre gemenskap på det sättet biblen gör.
Därför kan kristendom och islam inte båda ha rätt om Guds natur.
Guds natur
Även om båda religionerna tror på en allsmäktig skapare så beskriver de honom på fundamentalt olika sätt, både som väsen men också angående hans karaktär och relation till människor.
Den bibliska bilden av Gud
I Bibeln är Gud personlig, kärleksfull och alltid närvarande. Han uppenbarar sig som en Fader som söker relation med sin skapelse. Gud i biblen är helig, sann, fullkomligt pålitlig och kan inte ljuga (Titus 1:2, Hebr 6:18).
Han kännetecknas av:
- kärlek
- trofasthet
- helighet
- sanning
- oföränderlighet
- en vilja att ha en relation med sin skapelse.
Bilden av Gud i Koranen
I Islam beskriver Koranen Allah på ett annat sätt. Allah är inte en far, inte relationssökande och inte nära i den bibliska meningen. Han är suverän, agerar avskild och står bortom mänsklig relation. Många lärda inom Islam framhåller att människan inte kan känna Allah personlig utan endast lyda och underordna sig honom.
I Koranen beskrivs dessutom Allah som مكر (makr) betyder: att planera, överlista eller att vända någons plan mot dem.
Koranen 3:54 – Allah är den bästa på att planera och överlista.
Arabic:
وَمَكَرُوا وَمَكَرَ اللَّهُ ۖ وَاللَّهُ خَيْرُ الْمَاكِرِينَ
Transliteration:
Wa makarū wa makar Allāhu, wallāhu khayrul-mākirīn
English translation (mer precis än på svenska):
“They plotted, and Allah plotted, and Allah is the best of those who plan/overcome their plots.”
Detta ordval skiljer sig markant från Bibeln där Guds karaktär konsekvent och beskrivs som ljus, sanningsenlig och helig. I Bibeln beskriver istället djävulen i samma termer som Koranen beskriver Allah.
Detta betyder inte att muslimer uppfattar Allah som falsk eller en lögnare utan många tolkar detta som att Allah övervinner fienders planer. Men kontrasten mot den bibliska Guden är ändå tydlig.
Sammanfattning
Skillnaden är påtaglig och omfattande:
- Den bibliska Guden är en Fader vilket han inte är i Koranen.
- Bibelns Gud är relationell; Det är inte Allah.
- Bibelns Gud kan inte ljuga; i islam finns inga sådana påståenden om Allahs natur.
- Bibelns Gud är nära; Allah är distinkt avlägsen och oåtkomlig.
Detta betyder inte att muslimer på något sätt är dåliga människor, men det betyder att bilden av GUD inte överensstämmer och kan omöjligt vara samma GUD i båda skrifterna. De är teologiskt oförenliga.
6. Abraham, samma man, men två helt olika berättelser
Kristendom, judendom och islam har alla sina rötter från Abraham.
Men även om utgångspunkten är densamma så skiljer sig berättelserna åt på avgörande punkter.
Kristendom/Judendom och Islam presenterar olika barn till Abraham som arvtagare, olika löften, olika platser med olika teologiska riktningar.
Därför är det viktigt att förstå både likheterna och de avgörande skillnaderna.
Den bibliska berättelsen (judendom och kristendom)
I Bibeln är det Abrahams son Isak som ska föra vidare Guds löften vidare. Det är genom honom Gud uppfyller sitt förbund med Abraham, och det är genom hans ättlingar som historien sedan fortsätter.
- Förbundet förs vidare genom Isak.
- Israel är det folk som bär Guds löfte.
- Messias kommer från Isaks arvslinje.
- Jerusalem är centrum för Guds handlande.
- Abraham, Isak och Jakob är trons patriarker.
Denna berättelse bekräftas av Jesus. Han hänvisar gång på gång till ”Abrahams Gud” – den Abraham som beskrivs i Gamla testamentet, inte den version som senare framträder i Koranen flera hundra år efteråt.
Den islamiska berättelsen
Islam version av samma historia:
- Ismael (Abrahams förstfödde son med slavkvinnan Hagar) framställs som den son som ska föra löftet vidare istället för Isak (Abrahams andra son med sin fru Sara)
- Mekka får rollen som centrum istället för Jerusalem.
- Ismael blir stamfader åt de arabiska folken.
- Det är Ismaels arvtagare som sedan leder fram till profeten Muhammed.
Ismael beskrivs aldrig i Bibeln som den son som Gud ska uppfylla sitt löfte till Abraham med.
Han är absolut en viktig person i berättelsen och blir välsignad av Gud, men han är inte den som bär förbundslöftet.
Bibeln är tydlig på denna punkt:
- Gud lovar Abraham en son med Sara (1 Mos 17:15–19).
- Gud säger uttryckligen: “Jag ska upprätta mitt förbund med Isak” (1 Mos 17:21).
- Om Ismael säger Gud: Men också när det gäller Ismael har jag hört din bön. Jag ska välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket.(1 Mos 17:20) Men det är inte samma sak som ett förbundslöfte.
Historisk och arkeologiska bevis.
När vi går till historien och arkeologin ser vi tydliga skillnader:
✔ Det finns inga historiska källor som kopplar Ismael till Arabiska halvön
Det finns inga arkelogiska fynd eller inga samtida skrifter som visar att Ismael är förfader till de arabiska folken.
✔ Den islamiska versionen uppstår långt senare.
Koranens berättelse om Abraham, Ismael och Mekka kommer över 2 600 år efter att Abraham levde.
✔ Bibelns berättelse överensstämmer med arkelogiska fynd och andra forntida källor
Det finns stark historisk samstämmighet mellan:
- Bibeln
- Assyriska källor
- Babyloniska källor
- Arkelogiska fynd i Israel och omkringliggande länder.
När Jesus talar om Abraham är det alltid genom linjen: Abraham → Isak → Jakob → Israel. Biblen nämner aldrig en alternativ linje där Ismael bär förbudslöftet.
Sammanfattning
De två religionerna berättar helt olika historier om Abraham och båda kan inte vara historiskt korrekta.
Koranen bygger på senare omtolkningar av biblen och utgår från Hagar son Ismael som förbudssonen istället för biblens version där Isak är den sonen som Gud lovade Abraham och således bär Guds löfte.
Förbundet med Israel
En skiljelinje mellan kristendom och islam krockar också när det kommer till Guds förbund med Israel.
Båda religionerna talar om Abraham som stamfar, ett löfte och ett utvalt folk men de beskriver det förbunden på helt olika sätt.
I Bibeln är Guds förbund med Israel evigt och handlar om:
- Israel är landet Gud lovade Abraham och hans efterkommande.
- Israel (judarna) är de Gud kallade och bevarade genom historien.
- Löftet om Messias uppfylls genom Abraham → Isak → Jakob → Israel
- Återupprättande av staten Israel (som flera profter i gamla testamentet förutspådde). Det löftet uppfylldes delvis när Israel blev ett land igen 1948, men kommer få sin slutgiltiga uppfyllelse när Jesus kommer tillbaka.
Gamla och Nya testamentet är en sammanhängande berättelser om hur Gud verkar genom sitt utvalda folk Israel för att nå världen med frälsning genom Messias — Jesus.
Genomgående i biblen bekräftas samma sak: Guds förbund med Israel upphör inte och kommer aldrig att upphöra. Trots detta finns det kristna i dag som hävdar att kyrkan har ersatt Israel, men en sådan tanke har inget bibliskt stöd. Kyrkan spelar en avgörande roll eftersom den öppnat vägen för alla folk att få en relation med Gud genom att erkänna Jesus som den utlovade Messias. Men kyrkan upphäver eller ersätter inte de löften som Gud givit Israel.
Islam: Förbundet flyttas från Israel till de arbabiska folken.
Koranen beskriver utveckling enligt nedan:
- Israels utvalda ställning förnekas, Judarna är inte Guds utvalda folk.
- Det påstås att judarna har förvrängt sina skrifter för att gynna sig själva.
- Guds löften förs över till Ismael och vidare till araberna.
- Den geografiska och andliga tyngdpunkten flyttas från Jerusalem till Mecka i Saudiarabien.
Detta innebär att Koranen presenterar en ny och omtolkad version av historien där Guds förbund inte längre är knutet till Israel.
Den versionen är inte förenlig med arkelogiska fynd eller profetior från gamla testamenet.
Arkeologin bekräftar biblens version när det kommer till Israels historiska betydelse, personer, tempel och historiska platser. Dokument visar också att det judiska folket har en obruten arvslinje som sträcker sig från Abrahams dagar och fram till idag. Det finns inga avbrott som stöder tesen att förbudet skulle utgått från Ismael.
Bibeln profeterar om att Israels folkets ska spridas över jorden för att sedan återvända till sitt land.
De profetiorna har uppfyllts med en precision som är svår att förklara på naturlig väg.
Händelserna på 1900-talet, särskilt återupprättandet av staten Israel 1948 visar att bibeln haft rätt. Det finns ingen annan nation som slutat existera i över 2000 år för att sedan återskapas.
Jesus bekräftar själv Israels utvalda ställning genom att bygga hela sin undervisning på Gamla testamentet. Han hänvisar ständigt till patriarkerna, profeterna och Guds löften till Israel och behandlar dem som både historiska och andliga sanningar.
Sammanfattning:
Kristendom och islam presenterar två förbund som inte båda kan vara historisk korrekta.
- Bibeln säger att Israel är Guds utvalda folk, förbundet är evigt och att Messias kommer genom dem.
- Islam säger att Israel förlorade sin status, skrifterna förvreds, och förbundet flyttades till Ismael och arabfolken.
Jesus och Muhammed skiljer på avgörande sätt.
En av de mest avgörande skillnaderna mellan kristendom och islam handlar om hur Gud sägs ha uppenbarat sig. I kristen tro sker Jesus mirakel och undervisning offentligt och med tusentals vittnen.
I Islam får profeten Muhammad en uppenbarlese från Gud när han är ensam.
Kristen tro: Jesus undervisade och gjorde mirakel offentligt.
Biblen berättar om hur Gud till talar till oss under en perid som sträcker över cirka 1500 år.
Han använder profeter, ledare och vitten på ett rationellt sätt och det sker öppet och så att folk ska höra och förstå.
- Profterna i gamla testamentet fick uppenbarelse från Gud för att kommunicera till folket, ofta som varningar att vända om från synd.
- Jesus var en offentlig person som gjorde mirakel, undervisade och helade personer.
- Hans uppståndelsen bevittnades av över 500 personer
- Texterna är skrivna av flera oberoende författare.
- Bibelns historia bekräftas av arkeologi och andra samtidiga källor. Bland annat bevisar fyndet av dödahavsrullarna att texterna och profetiorna från gamla testamentet inte har skrivit om i efterhand utan överensstämmer med de texterna som står i bibeln idag.
Berättelserna är kollektiva och verifierbara.
Islam: Uppenbarelse från Gud genom en person.
Koranen beskriver en verklighet där:
- Muhammed tog emot budskapet ensam i en grotta.
- Ingen annan såg eller hörde hans uppenbarelse.
- Historiskt finns inga samtidiga vittnen till Muhammed.
- Koranens text har formats och gett ut i flera olika versioner (inte bara översättningar)
- Muhammed utförde inga bekräftade offentligt bevittnade mirakler.
Uppenbarelsen sker alltså när Muhammed är ensam och koranen bygger på en enda persons upplevelse.
De klassiska muslimska källorna själva berättar dessutom att Muhammed till en början blev rädd när han fick sin uppenbarelse från Gud och fruktade att något ondskefullt kunde ha hänt. Hans hustru Khadija tröstade och övertygade honom i efterhand. Dessa uppgifter kommer inte från kristna källor, utan från islamisk tradition (tidiga hadither).
En viktig biblisk varning
Biblisk måste kristna pröva alla andliga upplevelser även om de är starka, övernaturliga och övertygande.
Paulus skriver:
“Satan själv förklär sig till en ljusets ängel.”
(2 Kor 11:14)
Det visar att varje andlig upplevelse inte kommer från Gud. Alla uppenbarelser måste alltid prövas mot biblen och Guds ord. Paulus skriver i Galterbrevet:
Sammanfattning:
- Kristendomen bygger på tusentals ögonvittnen, offentliga mirakel och uppfyllda profetior.
- Islam bygger på en ensam mans upplevelse, som inte kan styrkas av andra vittnen. Koranen skrev dessutom långt efter Muhammeds död, vilket för att man ifrågasätta dess trovärdighet.
Allt ovan är det huvudsakliga skälet till att kristendom och islam inte kan ses som två versioner av samma budskap. Budskapets natur är helt olika och måste prövas därefter.
Vill du ha mer information?
Inte accpeterat Jesus än? Då idag en bra dag, läs mer under fliken omvändelse
Vad säger bibeln om den yttersta tiden? Läs mer här
Vill du har mer kunskap om någon del av det kristna livet? Pastor Don Stewart har skrivit böcker om det mesta du behöver veta oavsett ämne ”educatingourworld.com”
Bibliska nyheter 