THE DEVIL: His Origin, His Fall, and His Warfare

This article addresses a sensitive topic within Christianity today.

In many churches, there is little to no teaching about the devil or the spiritual battle every believer faces. The focus often rests on God’s love, fellowship, and personal growth—important truths that should absolutely shape our lives. But when these become the only themes we hear, the other side of the gospel is lost: we have a real enemy, and sin carries real consequences. Jesus did not come only to love the world and forgive our sins but also to destroy the works of darkness.

Few topics are as misunderstood or ignored as the devil. Some mock him, some fear him, and many deny his existence entirely. People prefer to view him as a myth or symbol. Scripture, however, is clear: the devil is a real being, and Jesus speaks more explicitly about hell (Gehenna, the final judgment, the fire, the darkness, “the second death”) than anyone else in Scripture.

To understand the evil in the world, we must understand our adversary. His goal is simple: to keep us as far from God as possible. He hates God’s creation and wants humanity to share his fate on the final day.

This article provides a biblical, historical, and prophetic overview of who the devil is, where he came from, and how he operates. It also explains why God allows him to exist and the strategies he uses to deceive, weaken, and destroy.

The Devil Is a Real Being

Modern culture often presents the devil as a cartoon character, a symbolic idea, or a metaphor for evil. Many consider him a relic of primitive religion. This is an image the devil himself has no problem with. He does not mind whether people believe in him or not, as long as they do not seek God or recognize his influence.

The French poet Charles Baudelaire put it well:
“The greatest trick the Devil ever pulled was convincing the world he didn’t exist.”

The Bible gives a very different picture. Jesus describes the devil as the father of lies and the ruler of this world. He speaks of him as a real personality with will, intelligence, and power—not a symbol or metaphor.

He was a murderer from the beginning… When he lies, he speaks his native language, for he is a liar and the father of lies.”
John 8:44

If we believe Jesus, we must acknowledge that the devil is real

Did God Create the Devil?

Scripture is clear: God did not create evil. In the beginning, the devil was an exalted angel named Lucifer. He is described as a model of perfection, full of wisdom and radiant in beauty. He was an anointed guardian cherub, one of heaven’s most powerful beings. Lucifer held a position and glory few others ever possessed. That is why Scripture says he can still disguise himself as an angel of light to deceive many.

Ezekiel explains that Lucifer stood near God’s throne and was blameless until pride grew within him. This inner rebellion led to his downfall.

In his heart, the words that changed everything were born:

“I will make myself like the Most High.”
Isaiah 14:14

Pride is the original and deadliest sin. It drove Lucifer to desire what belongs only to God—His throne, authority, and glory. No one tempted him; the corruption originated within his own heart. Because of this, God cast him down from his exalted position.

When Lucifer fell, he lost not only his place but his identity. He became the devil—the adversary—rather than the bearer of light. In his rebellion, he drew a third of the angels with him. These became what we now call demons, bound to the same destructive destiny as their leader.

Why Did God Allow the Devil to Fall?

This question often creates doubt: why would God allow an angel to become evil?

The Bible explains that God did not create evil—He created free will.
Without the ability to choose rebellion, genuine love or obedience would not exist. Humans and angels alike were created as moral beings with the capacity to choose. God desires a relationship with His creation, and a meaningful relationship must be freely chosen.

Lucifer’s rebellion revealed his true nature. Even so, God can use his evil and rebellion to accomplish greater, eternal purposes. The devil’s final defeat will one day magnify God’s glory forever.

The existence of the devil does not weaken God’s sovereignty. It reveals it. Nothing, not even evil happens outside His control. God is not the source of evil, but He sets boundaries for it and will ultimately destroy it completely.

The Devil Throughout the Old Testament

The devil does not suddenly appear in the New Testament; he is active from the beginning of Scripture.

• In the Garden of Eden, he appears as the serpent who deceives Adam and Eve. The first lie, the first temptation, and the first spiritual attack occur here. He plants the doubt that leads to humanity’s fall and fractures perfect fellowship with God.

• In the book of Job, he acts as the accuser who challenges Job’s integrity, seeking to break him through suffering so that he would curse God.

• In Zechariah, he stands before the Lord accusing the high priest Joshua.

The Old Testament also shows the devil inspiring idolatry. Israel did not simply worship statues; they sacrificed to the demonic powers behind them.

“They sacrificed to demons, not God.”
Deuteronomy 32:17

The Psalms describe how nations sacrificed their children to demonic beings—a satanic distortion of true worship.

From Genesis to Malachi, Satan appears consistently as an active enemy behind deception, idolatry, accusation, and spiritual corruption.

The Devil’s Confrontation with Jesus

When Jesus came to earth, He encountered intense and concentrated opposition from the devil. Satan knew exactly who Jesus was and tried to stop, distort, or destroy His mission from the start.

In the wilderness, after forty days of fasting, Jesus allowed Himself to be tempted by the devil. Satan offered Him food, fame, power, even all the kingdoms of the world, if Jesus would bow and worship him. Jesus rejected every temptation by quoting Scripture, exposing the devil’s lies.

Throughout Jesus’ ministry, demonic activity surged in a way never seen before or since. The Gospels frequently show Jesus casting out demons, freeing people, and revealing the power of God’s kingdom. Satan feared Him, and every act of healing or deliverance weakened the devil’s grip.

When Judas betrayed Jesus, Scripture says Satan entered him. Jesus’ death was not merely the result of human betrayal but a direct satanic attack. The devil believed the cross was his victory, but it became his ultimate defeat.

On the cross, Jesus disarmed the powers of darkness and triumphed over them publicly (Colossians 2:15). He broke the devil’s legal claim over humanity and opened the way to forgiveness and freedom.

Revelation says the devil rages because he knows his time is short. He is already defeated, though the battle continues until the final day.

The Devil Today – How He Operates in the Modern World

Today, few fear the devil, and most do not realize they are influenced by him daily.
His primary weapon is deception. He does not want to be feared, he wants to be ignored. If we do not believe he exists, he can operate freely.

His deceptions appear in false religions, new age spirituality, self-centered identity culture, moral relativism, universalism, and through influence within churches. A church that affirms sin becomes a perfect tool in his hands. All of this draws people away from God and encourages them to create their own “truth.”

The devil also works through accusation, attacking people’s identity, salvation, worth, and past. He wants believers trapped in guilt and shame, hesitant to approach God.

Temptation is another of his weapons. It is never random, it is strategic. He studies our weaknesses and strikes where we are most vulnerable.

Distraction is perhaps his most effective modern weapon. He does not need us to hate God—only to forget Him. Social media, entertainment, stress, and endless noise push God to the bottom of our priorities. A heart filled with noise struggles to hear God’s voice.

The devil also works through division, tearing apart marriages, families, churches, and friendships. Where unity and love exist, God works powerfully. Where division festers, darkness thrives.

He also binds people through fear and depression. God says “fear not.” Satan whispers “fear everything.”

Scripture says:

“The whole world lies under the power of the evil one.”
1 John 5:19

We are living in the last days, and the spiritual battle is intensifying. The world moves further from God each day, though many are beginning to recognize the evil around them.

The Devil’s End-Time Agenda

Scripture teaches that the last days will be defined by humanity’s desire to be its own god. Paul writes in 2 Timothy 3:1–5 that people will be lovers of themselves, proud, rebellious, unholy, treacherous, and lovers of pleasure rather than lovers of God.

Revelation describes how the Antichrist will rise, empowered by Satan. Together with a false prophet, he will lead the world into a global false religion where people are urged to worship a false ”savior.” The devil’s goal is global worship and humanity bowing to his counterfeit Christ.

The Bible also speaks of a coming global system of control. We see its foundations already today in political and economic integration, digital systems, surveillance, and rapid centralization of power. This prepares the way for the system Revelation describes, where no one can buy or sell without a mark of loyalty to the Antichrist.

Jesus said the world before His return will resemble the days of Noah and Lot—moral decay, normalized violence, spiritual darkness, and a society consumed with itself. The rise of occultism and new age spirituality today perfectly aligns with this prophetic picture.

Everything unfolding in the world today appears to be preparation. Culture, technology, politics, and religion are moving toward a global mindset open to deception and control.

The devil’s ultimate goal is that the world worship a false Christ, and much of what we see today suggests that the world is already being conditioned for it.

How Christians Can Resist the Devil – Practical Spiritual Warfare

Scripture makes it clear that although the devil is powerful, he cannot defeat those who belong to Jesus Christ. Yet he can attempt to deceive, discourage, distract, and weaken our influence. Therefore, we are called to resist him.

The first step is submitting to God. This is the foundation of all spiritual victory. When we place ourselves under God’s authority, His Word, and His will, the devil loses his foothold.

Resist the devil, and he will flee from you.”
James 4:7

Paul instructs believers to put on the full armor of God (Ephesians 6:13–18):

• the belt of truth
• the breastplate of righteousness
• readiness to proclaim the gospel of peace
• the shield of faith
• the helmet of salvation
• the sword of the Spirit, which is the Word of God
• continual prayer in the Spirit

We must confess sin quickly, because unconfessed sin opens doors for the devil. We must guard our minds, because spiritual warfare often begins in our thoughts. What takes root in the mind will eventually reveal itself in our actions.

We are called to fellowship because community is spiritual protection. No Christian is meant to fight alone. The church is not just a gathering place—it is a family and an army where we receive encouragement, support, and correction when needed. The devil targets the isolated, the lonely, the spiritually disconnected. But in fellowship, we stand together as one united body.

“Your adversary the devil prowls around like a roaring lion, seeking someone to devour.”
1 Peter 5:8

Paul also warns us not to give the devil a foothold. This happens when we tolerate or compromise with sin, or allow worldly thinking to shape us. Vigilance is not fear, it is maturity.

The devil cannot defeat a believer, but he will try to deceive, discourage, distract, and undermine our confidence. Therefore, it is essential to live close to God, close to His Word, and in the power of the Spirit. The victory has already been won through Christ, but we are called to live in that victory daily.

DJÄVULEN: Hans ursprung, hans fall, och hans krigsföring.

Den här artikeln kommer att beröra ett känsligt ämne in kristenheten idag.

I många kyrkor idag hörs sällan någon undervisning om djävulen eller om den andliga kampen som alla kristna möter. Fokus ligger ofta på Guds kärlek, gemenskap och personlig utveckling. Det är såklart väldigt viktiga budskap som ska genomsyra våra liv. Men när detta blir det enda som predikas försvinner ofta den andra sidan av evangeliet: Vi har en verklig fiende och vår synd har konsekvenser. Jesus kom inte bara för att älska världen och förlåta våra synder utan också för att krossa mörkrets makt.

Få ämnen är så missförstådda eller förbisedda som djävulen. Vissa hånar honom, andra fruktar honom och en skrämmande stor del förnekar hans existens helt. Man vill gärna framställa honom som en myt eller symbol för ondska. Bibeln är däremot tydlig med att djävulen är en verklig varelse och Jesus talar mer explicit om helvetet (Gehenna, den yttersta domen, elden, mörkret, ”den andra döden”) än någon annan person i hela Bibeln

För att förstå ondskan i världen så måste vi även förstå vår motståndare. Hans mål är enkelt: Han vill hålla oss så långt borta från Gud som möjligt. Han hatar Guds skapelse och vill att människor ska dela hans eget öde på den yttersta dagen

I den här artikeln får du en fullständig biblisk, historisk och profetisk genomgång av vem djävulen är, varifrån han kommer och hur han arbetar. Jag förklarar varför Gud tillåter honom att existera och vilka strategier han använder för att bryta ner, förvilla och förstöra.

Djävulen är en verklig varelse.

I vår moderna kultur framställs djävulen ofta som en tecknad figur, en symbolisk idé eller en metafor för det onda. Många betraktar honom som något som hör hemma i primitiva religioner och förlegade tankesätt. Det är en bild som djävulen själv inte har något emot. Han bryr sig inte om människor tror på honom eller inte, så länge de inte söker Gud eller inser hans verkliga inflytande.

Den franske poeten Charles Baudelaire formulerade det skarpt:
”Djävulens största knep var att få världen att tro att han inte finns.”

Bibeln ger däremot en helt annan bild. Jesus beskriver djävulen som lögnens fader och denna världens härskare. Han talar om honom som en verklig personlighet med vilja, intelligens och makt, inte som en symbol.

Ni är nämligen barn till djävulen, och ni älskar att göra allt det onda som han gör. Han var en mördare från början och hatar sanningen. Det finns inte ett dyft sanning i honom. När han ljuger är det fullständigt naturligt för han är lögnens far. Johannes 8:44

Om man tar Jesus på allvar måste man också acceptera att djävulen är verklig. Jesus talar inte om en idé eller en bild utan om en fiende som verkar i världen än i dag och som fortsätter att motarbeta Guds verk till tidens slut.

Skapade Gud djävulen?

Bibeln är tydlig med att Gud inte har skapat ondska. Från början var djävulen en upphöjd ängel vid namn Lucifer. Han beskrivs som en mönsterbild av fullkomlighet, fylld av visdom och strålande i skönhet. Han var en smord och beskyddande kerub och en av de mäktigaste änglarna i himlen. Lucifer hade en plats och en glans som få andra varelser någonsin haft. Därför sägs det också att han än i dag kan uppträda som ljusets ängel för att bedra många.

Hesekiel beskriver att Lucifer stod nära Guds tron och var utan skuld tills stoltheten började växa i hans hjärta. Det var denna inre upproriskhet som till slut ledde till hans fall.

I Lucifers hjärta föddes orden som förändrade allt:
”Jag ska göra mig lik den Högste.”
Jesaja 14:14

Stolthet är den ursprungliga och dödligaste synden. Det var denna stolthet som fick Lucifer att vilja ha det som endast tillhör Gud. Han längtade efter Guds tron, Guds auktoritet och Guds ära. Ingen frestade honom och ingen bedrog honom. Korruptionen växte fram ur hans eget hjärta. På grund av detta störtade Gud honom från den höga position han hade haft.

När Lucifer föll förlorade han inte bara sin plats utan också sin identitet. Han blev djävulen, motståndaren, i stället för ljusets bärare. I upproret drog han med sig en tredjedel av himlens änglar. Dessa varelser blev det vi i dag kallar demoner, bundna till samma fördärv och samma slutliga öde som sin ledare.

Varför lät GUD djävulen falla ?

Detta är en fråga som ofta väcker tvivel. Varför skulle Gud låta en ängel falla? Varför skapa en varelse som senare blev ond?

Bibeln visar att Gud inte skapade ondska. Han skapade fri vilja.
Utan möjligheten att välja uppror finns det heller ingen verklig mening i att välja kärlek eller lydnad. Både människor och änglar skapades som moraliska varelser med förmåga att välja. Gud söker relation med sin skapelse, men en relation är bara möjlig när det också finns en möjlighet att välja bort den.

Lucifers uppror avslöjade hans verkliga natur och Gud kan använda hans ondska och uppror för att uppnå större och eviga syften. Djävulens slutliga nederlag kommer en dag att förhärliga Gud för evigt.

Djävulens existens försvagar alltså inte Guds makt utan visar i stället Guds suveränitet.
Ingenting, inte ens ondskan själv sker utanför hans kontroll. Gud är inte källan till ondskan, men han sätter gränser för den och kommer en dag att utplåna den helt.

Djävulen genom Gamla testamentet

Djävulen är inte en idé som först dyker upp i Nya testamentet. Han finns närvarande redan i Bibelns första kapitel och uppträder konsekvent som Guds och människans motståndare.

I Edens lustgård möter vi honom som ormen som bedrar Adam och Eva. Här sker den första lögnen, den första frestelsen och det första andliga angreppet. Han planterar tvivlet som leder till mänsklighetens fall som bryter den perfekta gemenskapen mellan Gud och människan.

I Jobs bok framträder han som åklagaren som träder fram inför Gud och ifrågasätter Jobs trofasthet. Han försöker bryta ner Job genom lidande och prövningar för att få honom att förneka och förbanna Gud. Berättelsen visar att djävulen både anklagar och attackerar Guds folk.

I Sakarja ser vi honom stå inför Herren och anklaga översteprästen Josua. Återigen uppträder han som den som vill hindra, beskylla och fördöma.

Gamla testamentet visar också hur djävulen inspirerar avgudadyrkan. Israel offrade inte bara till bilder eller statyer utan till demoniska makterna som de representerar.

Mose säger det klart:
”De offrade åt demoner som inte är Gud.”
Femte Moseboken 32:17

Genom hela Gamla testamentet ser vi hur hela nationer korrumperas av andligt inflytande. Psaltaren beskriver hur folken offrade sina barn åt demoniska väsen, en satanisk förvrängning av sann gudsdyrkan. Fenomenet tar sig andra uttryck i dag, men principen är densamma: ondskan försöker alltid förklä sig, normaliseras och rättfärdigas.

Från Första Mosebok till Malaki framträder Satan som en aktiv och närvarande fiende. Han ligger bakom bedrägeri, avgudadyrkan, anklagelser och andligt förfall. Gamla testamentet ger en tydlig bild av en ond makt som från början motarbetar Guds plan och leder människor bort från gemenskapen med honom.

Djävulens möte med Jesus – den avgörande konfrontationen

När Jesus levde på jorden möttes han av ett koncentrerat och intensivt motstånd från djävulen. Satan visste exakt vem Jesus var och gjorde allt för att stoppa, förvränga eller förstöra hans uppdrag redan från första början.

I öknen låter Jesus sig frestas av djävulen efter att ha fastat i fyrtio dagar. Satan gör allt han kan för att få Jesus att falla och erbjuder honom mat, berömmelse, makt och till och med världens alla riken. Allt detta skulle Jesus få om han bara böjde sig och tillbad honom. Men Jesus avvisar varje frestelse genom att citera Guds ord och avslöjar därmed djävulens lögner och motiv.

Under resten av Jesus liv intensifieras också den demoniska aktiviteten på ett sätt som mänskligheten varken tidigare eller senare har bevittnat. Nästan varje kapitel i evangelierna beskriver hur Jesus driver ut onda andar, befriar människor och avslöjar mörkrets makter. Djävulen visste vem Jesus var och fruktade honom. Varje gång Jesus talade, rörde vid någon eller befriade en människa försvagades djävulens grepp över världen.

När Judas förråder Jesus berättar Bibeln att Satan själv flög in i honom. Detta visar att Jesus död inte bara var ett mänskligt svek utan också ett direkt sataniskt angrepp. Djävulen trodde att korset var hans seger, men det blev i stället hans definitiva nederlag.

När Jesus dog på korset avväpnade han mörkrets makter och triumferade över dem offentligt (Kolosserbrevet 2:15). Han bröt djävulens juridiska anspråk på mänskligheten (efter syndafallet) och gjorde det möjligt för oss att få våra synder förlåtna genom att tro på Jesus.

I Uppenbarelseboken läser vi att djävulen rasar eftersom han vet att hans tid är kort. Han är redan besegrad, även om striden fortsätter fram till den yttersta dagen.

Djävulen i dag – så verkar han i den moderna världen


I dag är det få som fruktar djävulen och de flesta inser inte att de påverkas av honom varje dag.
Hans främsta vapen är att vilseleda oss, han har ingen önskan att bli fruktad utan han vill bli ignorerad. Om vi inte tror att han finns så blir det lättare för djävulen att påverka oss.

Hans bedrägerier visar sig genom falska religioner, nyandlighet, självupptagenhet, moralisk relativism, universalism och genom inflytande i våra kyrkor och församlingar. Svenska kyrkan idag är ett bra exempel på hur där hans idéer och ideologier har fått fäste. En kyrka som står upp för synd är djävulens perfekta vapen. Allt detta är strategier som får oss att ta avstånd från Gud och skapa våra egna ”sanningar”.

Djävulen arbetar också genom att anklaga. Han attackerar människors identitet, frälsning, värde och deras förflutna. Han vill att vi ska leva i skuld och skam, så att vi aldrig fullt ut vågar närma oss Gud. Att fresta oss är ytterligare ett av hans vapen. Frestelse är aldrig slumpmässig utan strategisk. Han studerar våra svagheter som individer och riktar sina angrepp mot de områden där vi är mest sårbara.

Ett av hans mest effektiva vapen i vår tid är distraktion. Han behöver inte få oss att hata Gud. Det räcker om han lyckas få oss att glömma Gud. Sociala medier, underhållning, stress och ett konstant brus av information gör att Gud hamnar långt ner på vår prioriteringslista. Ett hjärta som är fullt av brus och världsliga bekymmer har svårt att urskilja Guds röst.

Djävulen arbetar också genom splittring. Han försöker bryta ner äktenskap, familjer, församlingar och vänskapsrelationer, och han gör det effektivt. Där det finns kärlek och enhet verkar Gud med kraft. Där splittring får fäste verkar mörkret. Rädsla och depression är ytterligare områden där han försöker binda människor. Gud säger ”frukta inte”. Djävulen viskar ”frukta allt”. Han vill fylla tankarna med oro, ångest och hopplöshet för att göra oss passiva och handlingsförlamade.

Bibeln säger att hela världen ligger i den ondes våld (1 Johannesbrevet 5:19). Vi lever i den yttersta tiden och den andliga kampen intensifieras för varje dag som går. Världen rör sig längre och längre bort från Gud, och det avspeglas överallt omkring oss. Samtidigt börjar fler och fler människor vakna upp och se ondskan för vad den är, även om många fortfarande väljer att behålla sina skygglappar på.

Djävulens agenda i den yttersta tiden

Bibeln säger att den yttersta tiden kommer att präglas av en vilja att vara våra egna gudar. Paulus beskriver det i Andra Timotheosbrevet:

Människorna kommer då bara att tänka på sig själva och sina pengar. De kommer att vara fulla av skryt och överskatta sig själva och ta stora ord i sin mun. De kommer att smäda Gud och vara olydiga mot sina föräldrar, otacksamma och alltigenom onda. De kommer att vara hänsynslösa och vägra att böja sig för någon. De kommer att vara lögnare och bråkmakare, råa och grymma och likgiltiga för allt gott. De kommer att förråda sina vänner, vara obehärskade, uppblåsta av högfärd och föredra nöjen framför Gud. De vill gärna framstå som religiösa, men de vill för den skull inte ha något med Guds förvandlande kraft att göra. (2 Tim 3:1-5)

Uppenbarelseboken beskriver hur Antikrist ska träda fram, utrustad med djävulens kraft. Tillsammans med en falsk profet ska han leda världen in i en falsk religion där människor uppmanas att tillbe en annan ”frälsare” än Jesus Kristus. Djävulens mål är global tillbedjan, världen ska böja sig för hans falska messiasfigur.

Bibeln talar också om ett kommande globalt styre. Vi ser förberedelserna redan nu genom politiska och ekonomiska samarbeten, digitala system, övervakning och en snabb centralisering av makt. Detta banar väg för det kontrollsystem som Uppenbarelseboken beskriver, där ingen kan köpa eller sälja utan ett märke som visar lojalitet mot Antikrist.

Jesus säger att tiden före hans återkomst kommer att likna Noas och Lots dagar. Det innebär sexuellt moraliskt förfall, normalisering av våld, andligt mörker och en värld som är helt upptagen av sig själv. Idag ser vi ett starkt uppsving för ockultism och nyandlighet vilket är en perfekt grogrund för den yttersta tidens andliga förvirring.

Allt vi bevittnar i dag utgör tydliga förberedelser. Världen formar sig gradvis efter den struktur Bibeln beskriver. Kultur, politik, teknologi och religion dras i en riktning där människor blir allt mer mottagliga för lögn, kontroll och ett globalt ledarskap.

Djävulens slutmål är att få världen att tillbe en falsk Kristus och mycket av det vi ser omkring oss visar att världen redan håller på att vänja sig vid den tanken.

Hur kristna kan stå emot djävulen – praktisk andlig stridsföring

Bibeln gör det klart att även om djävulen är mäktig är han inte allsmäktig, och han kan inte besegra oss som tillhör Jesus Kristus. Men han kan försöka vilseleda, avskräcka, distrahera och försvaga vårt inflytande. Därför är vi kallade att stå emot honom.

För att kunna göra det måste vi först underordna oss Gud. Det är grunden för all andlig seger.
När vi underkastar oss Guds auktoritet, hans ord och hans vilja så får djävulen inget grepp om oss. I Jakobsbrevet 4:7 skriver Jakob: ”Stå emot djävulen, och han ska fly från er.” Det är ett löfte, djävulen har ingen makt den som litar på Herren.

I Efesierbrevet 6:13-18 uppmanar Paulus oss att ta på oss Guds fulla vapenrustning

 Använd därför allt som hör till Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot fienden när han än anfaller er. Då kan ni också stå som segrare när striden är över. Rusta er för denna strid! Sanningen är ert bälte och Guds rättfärdighet är ert bröstpansar. Marschera modigt framåt, och förkunna överallt att Gud har slutit fred med oss.Och försvara er med trons sköld som gör alla djävulens glödande pilar verkningslösa. Vissheten om att Jesus Kristus har räddat er är den hjälm som skyddar er. Och använd er av Guds ord. Det är det svärd som den helige Ande ger er. Be utan uppehåll. Be Gud om vad som helst som den helige Ande leder er till. Be innerligt till honom, påminn honom om era behov och fortsätt också att be för alla kristna överallt.

Vi uppmanas också att bekänna vår synd snabbt, eftersom synd öppnar dörrar där djävulen kan få fäste. Vi måste vaka över våra tankar eftersom den andliga striden börjar ofta i vårt sinne. Det som slår rot i tankarna kommer snart visa sig i våra handlingar.

Vi är kallade till gemenskap med andra troende eftersom det fungerar som ett andligt skydd. Ingen kristen är kallad att kämpa ensam. Församlingen är en mötesplats och en familj där vi kan få uppmuntran, stöd och även tillrättavisning när något i vårt liv behöver korrigeras. I gemenskapen slipas vi, stärks vi och hålls på rätt kurs. Det är också mycket svårare för djävulen att komma åt oss när vi står tillsammans. Han attackerar gärna dem som är ensamma, isolerade eller avskurna från kristet umgänge, för där finns inget skydd och ingen som ser när kampen blir för hård. Men i gemenskapen bär vi varandra och står emot fienden som en enad kropp.

Akta er för Satan, er dödsfiende. Han stryker omkring som ett hungrigt, rytande lejon och söker efter ett offer som han kan slita sönder. (1 Petrusbrevet 5:8)

Paulus varnar oss uttryckligen för att ge djävulen något fotfäste. Detta sker när vi tolererar och kompromissar med synd och låter världens tankemönster forma våra hjärtan. Vaksamhet är inte rädsla, det är andlig mognad.

Djävulen kan inte besegra en troende, men han kan försöka vilseleda, avskräcka, distrahera och underminera vår frimodighet och vårt inflytande. Därför är det avgörande att leva nära Gud, nära hans ord och i Andens kraft. Segern är redan vunnen genom Kristus, men vi kallas att leva i den segern varje dag.

Vill du ha mer information?

Inte accpeterat Jesus än? Då idag en bra dag, läs mer under fliken omvändelse

Vad säger bibeln om den yttersta tiden? Läs mer här

Vill du har mer kunskap om någon del av det kristna livet? Pastor Don Stewart har skrivit böcker om det mesta du behöver veta oavsett ämne ”educatingourworld.com”

GUD tillåter prövningar för att forma oss.

Få ämnen berör våra hjärtan så djupt som lidande. Oavsett om det drabbar någon vi älskar eller om vi ser krig, våld och tragedier på avstånd väcker det samma fråga: Om Gud är helt god, varför tillåter han då ondskan?

När livet skakas av skilsmässa, sjukdom, dödsfall eller psykisk ohälsa undrar till och med många troende varför Gud låter detta ske.

Sett genom en biblisk lins upptäcker vi något viktigt. Prövningar är inte ett hot mot Guds plan. De är ofta en del av den. Gud använder det vi går igenom för att forma oss, göra oss mogna och leda oss dit där han kan använda oss som bäst. Han älskar oss för mycket för att låta oss fastna i andlig omognad. Prövningar väcker, renar och fostrar. De är inte till för att bryta ner utan för att bygga upp.

Nedan följer några centrala principer som hjälper oss att förstå varför Gud tillåter lidande.

Prövningar avslöjar hjärtas tillstånd.

När Gud tillåter svåra perioder i våra liv gör han det inte för att se om vi klarar oss. Det vet han redan. Syftet är att vi själva ska se var vårt hjärta står och hur mycket vi litar på honom.

Prövningar blottlägger det som ligger dolt i oss. De avslöjar stolthet, kontrollbehov, dolda synder, rädslor, felriktade prioriteringar och motivet bakom våra goda handlingar.

På samma sätt som eld renar silver använder Gud motstånd och svårigheter för att föra oss till självinsikt och omvändelse. Han avslöjar inte synd för att fördöma utan för att befria. Genom hela Bibeln ser vi detta i Israels historia. Gud dömer synd men återupprättar alltid dem som vänder tillbaka till honom.

Prövningar dödar köttet och stärker anden.

Utan motstånd skulle vår gamla natur växa fritt. Prövningar fungerar som ett ljus som drar fram sådant som annars hade legat kvar i mörker. Det kan gälla själviskhet, världslighet, beroende av bekräftelse och olika slentriansynder.

När livet är för bekvämt slutar vi ofta söka Gud. Därför väcker han oss ibland genom prövningar. Han gör det inte för att skada utan för att hjälpa oss tillbaka till beroende av honom.

När Gud tar itu med det som är destruktivt i oss skapar han samtidigt utrymme för något som är större än vi själva kan föreställa oss. För att vi ska kunna ta emot det måste vi först bli beredda, och den processen sker ofta genom prövningar som formar och styrker vår ande.

Upplevelser formar oss bättre än teori.

Vi blir inte lika Jesus genom att endast läsa om honom, även om bibelläsning är avgörande eftersom Guds ord är levande och har en förvandlande kraft. För att verkligen förstå Jesus behöver vi dela de lidanden han gick igenom. Jesus lärde sig lydnad genom lidande (Heb 5:8), och vi formas på samma sätt.

För när vägen är svår, får ni fler tillfällen att utveckla ert tålamod. Se till att det växer. För när ert tålamod till sist har fått slå ut i full blom, kan ni möta vad som helst med en fulländad och stark karaktär. Jakobsbrevet 1:3-4

Vi blir inte lika Jesus när livet fungerar felfritt utan genom de val vi gör i motgång:

  • När vi förlåter någon som sårat oss.
  • När du ger till andra trots att du själv har det tufft.
  • När du älskar någon som ur ett värdsligt perspektiv inte förtjänar det.
  • När du tjänar Gud när ingen ser.
  • När du står fast även när du är rädd.
  • När du kämpar mot synden i ditt liv
  • När du väljer att lita på Gud när allt ditt förstånd säger motsatsen.

Gud vet hur förödande synd är och gör allt för att leda oss bort från det. Han varnar innan han dömer, men när vi vägrar lyssna låter han oss möta konsekvenserna av vårt beteende. Gud är rättfärdig och kommer att döma synd på jorden och på den yttersta dagen. De som inte accepterar Jesus försoning får stå till svars för sina egna gärningar.

Motgång för oss mer beroende av Gud

När livet flyter på söker vi sällan Gud med samma iver. Detta mönster syns tydligt i Israels historia. I medgång glömde de Gud och skapade avgudar som inte ställde krav. När de vägrade lyssna på profeterna kom domen. Den kom inte av hat utan av kärlek, eftersom Gud inte ville låta dem gå under.

Samma mönster syns i våra liv. Gud vill inte att vi bara ska söka honom när allt rasar. Han vill vara vår Fader varje dag.

Visste du att rädsla och tacksamhet är två känslor som inte kan existera samtidigt i hjärnan? Den ena känslan tränger alltid undan den andra. Rädsla fokuserar på vad som kan gå fel och lägger vårt fokus på brister, hot och risk. Rädsla aktiverar kroppens ”fight or flight”-respons och gör att vi fokuserar på problemen. Tacksamhet riktar blicken mot det vi har, inte det vi saknar. Den skapar lugn, frid och en naturlig tillit till Gud. Därför är tacksamhet inte bara en känsla utan ett andligt vapen. När vi tackar Gud flyttas vårt fokus från oro in i Guds frid. Det är ingen slump att en av de mest återkommande fraserna i Bibeln är ”var inte rädd” och att den nästan alltid följs upp med uppmaningen att tacka Herren.

Oroa er inte för någonting, utan be till Gud om allt. Tala om för honom vad ni behöver, och glöm inte att tacka honom. Då kommer Guds frid, som är långt underbarare än vad vi kan förstå, att ge era tankar och ert sinne ro och skydd genom tron på Jesus Kristus. Filipperbrevet 4:6-7

Prövningar fördjupar vår relation med Gud.

När våra egna styrkor inte räcker blir Gud verkligare än någonsin. Många människor finner Jesus just i tider av kris. När hjärtat är förkrossat finns det utrymme för Gud att tala.

Det är lätt att tro att lidande är ett straff. Men för den som tillhör Jesus är lidande ett tecken på att Gud arbetar i våra liv.

 För när han tillrättavisar dig visar det att han älskar dig. När han fostrar dig, bevisar det att du verkligen är hans barn. Låt Gud fostra er, för han gör bara vad varje kärleksfull far gör med sina barn. Vem har någonsin hört om en son som aldrig har blivit tillrättavisad? Om Gud inte handlar med er som andra fäder gör med sina barn och fostrar er när det behövs, visar det ju att ni inte tillhör hans familj. Våra föräldrar här på jorden tillrättavisade oss, och ändå respekterar vi dem. Ska vi då inte ännu mer böja oss för Guds fostran, så att vi vinner det eviga livet Hebreerbrevet 12:6-9

Genom prövningar bygger Gud en tro som håller för stormar. Jesus beskriver detta genom bilden av huset som byggs på klippan. När stormarna slog mot huset stod det kvar eftersom grunden var fast. På samma sätt använder Gud svårigheter för att förankra vår tro, dra oss närmare honom, lära oss lita på honom och hålla fast vid honom även när världen skakar.

Prövningar är tillfälliga

När vi prövas eller tillrättavisas av Gud är det alltid något tillfälligt, men frukten det skapar kan vara evig. Paulus skriver:
Våra lidanden är lätta och varar bara en kort stund, men de bereder åt oss en överlägset rik och evig härlighet. 2 Kor 4:16–18

Smärtan kan vara tung och verklig, men Gud använder det vi går igenom för att skapa något mycket större än vad vi förstår i stunden. Hans tidslinje är evig.

Bibeln visar gång på gång hur svårigheter först såg meningslösa ut, men senare visade sig vara en del av Guds fullkomliga plan:

  • Israel i exil och under ökenvandringen, som var en period av förberedelse och rening där de var helt beroende av Gud.
  • Josef, som blev förrådd av sina bröder och orättvist fängslad, men vars prövningar ledde till att han kunde rädda en hel nation.
  • David, som var jagad av Saul och gömde sig i grottor. Han formades där till en kung med ett hjärta för Gud.
  • Daniel i lejongropen. Han var en trofast man vars lidande blev ett vittnesbörd för ett helt rike.

Resultatet kom ofta många år senare, när de såg hur Gud hade burit, format och lett dem genom allt.

Och det viktigaste av allt: du är aldrig ensam. Gud är alltid nära, även när du kanske inte orkar hålla fast vid honom. Han är en kärleksfull Far som bär dig genom varje säsong av livet, även de mörka stunderna.
Hans hand är alltid över dig och sträcker sig längre än du för tillfället kan se.

Vill du ha mer information?

Inte accpeterat Jesus än? Då idag en bra dag, läs mer under fliken omvändelse

Vad säger bibeln om den yttersta tiden? Läs mer här

Vill du har mer kunskap om någon del av det kristna livet? Pastor Don Stewart har skrivit böcker om det mesta du behöver veta oavsett ämne ”educatingourworld.com”

Att nå ut till muslimer med kärlek och respekt

Ett kärleksfullt sätt att till predika bibeln till muslimer.

Kristna och muslimer utgör mer än hälften av världens befolkning, men samtal mellan dessa två trosgrupper präglas ofta av missförstånd eller rädsla. Den här artikelns syfte är inte att vinna några argument genom att förlöjliga eller attackera utan för att förstå likheterna och bygga broar mellan de olika trosuppfattningarna. Som kristen tror jag att evangeliet står starkast när den talas med kärlek.


Mitt mål är att ge kristna tydliga bibliska svar och samtidigt hedra värdigheten hos varje muslim.
Min förhoppning är att om du är muslim och läser detta att du känner dig respekterad, hörd och inbjuden att se på Jesus genom en kristen lins.

Jag vill skapa en dialog där vi kan vara ärliga och belysa skillnaderna på ett objektivt och kärleksfullt sätt.

Likheter mellan Islam och Kristendom

Innan vi talar om skillnader måste vi erkänna det fundament som kristna och muslimer delar. De gemensamma övertygelserna är inte helt obetydande utan delar en teologisk grund.

• Tron på en enda Gud

Kristna och muslimer delar tron på en allsmäktig Skapare, en Gud som har skapat himmel och jord.
Många vill mena att både Islam och Kristendom hänvisar till samma Gud – Abrahams Gud, som genom har varit en stor del av männsklighetens historia.

Denna gemensamma grund gör det möjligt att föra ett respektfullt, öppet och ärligt samtal om tro utan att döma eller skapa onödiga motsättningar. Jag har själv en familj på min pappas sida som är troende muslimer.

Nedan är punkter där likheterna är större än skillnaderna.

• Respekt för Abraham och profeterna.

Berättelserna om Abraham, Mose, David och andra profeter formar båda religionerna. Deras liv lär oss om lydnad, uppoffring och Guds trofasthet.

• En önskan att troget följa en Gud

Både kristna och muslimer vill ära Gud. Vi strävar båda efter att be uppriktigt, leva rättfärdigt och underordna sig Guds vilja. Den längtan är något som de flesta religioner delar och det är värt att respektera.

• En moralisk värdegrund

Båda religionerna värderar generositet, ärlighet, renhet, ödmjukhet och medkänsla. Vi förenas av viljan att leva ett moraliskt liv.

• En längtan efter sanning och evighet

Både kristna och muslimer tror på en domedag och på den eviga betydelsen av en relation till Gud. Det gemensamma hoppet öppnar dörrar för oss som kristna att föra djupa och andliga samtal.

Vi framställs ofta som fiender, men sanningen är egentligen att båda grupper bär på en djup önskan att ära Gud, leva moraliskt och förstå hans vilja. Vår tro bottnar i samma arv fast med väldigt distinkta och helt avgörande skillander.

Med detta som grund så kan vi tala ärligt och tydligt med varandra i värld som inget annat vill än att skapa motsättningar genom både våld och krig.

Vägen till hjärtat går genom kärlek oavsett religon.

Många kristna närmar sig tyvärr muslimer med argument, kritik och med direkta attacker mot Islam. Det sker ofta sker med goda intentioner men leder sällan till ett öppna samtal och förståelse.
För många muslimer känns detta som ett angrepp på deras identitet, deras familj, deras uppväxt, deras heder och resultatet blir att alla dörrar stängs innan vi ens kan presentera evangeliet till dem.
Alla oavsett religion eller trosuppfattning kommer inte att ta till sig nya budskap eller nya synsätt när de blir attackerade. Om man vill nå fram måste det göras med respekt, kärlek och en nyfikenhet att förstå varför de tror som de gör.

De flesta blir långt mer mottagliga för evangeliet när de får se något som går djupare än bara tomma ord, därför är det extremt viktigt att våra liv tydligt visar spår av Jesus kärlek. Vi ska leva bibliskt, avstå från synd och söka Guds rättfärdighet.

Ett bra träd kan aldrig bära dålig frukt, och ett dåligt träd kan aldrig bära bra frukt. 44 Trädet känns igen på den frukt det bär. Man hittar inte fikon på tistlar eller vindruvor på törnbuskar.
Lukas 6:43.44

Många muslimer vittnar om att de inte blev övertygade om att Jesus var Messias och världens frälsare genom argumentation utan genom att möta personer vars liv visar frid, glädje, tålamod och ödmjukhet, ett liv som reflekterar Jesus.

Några exempel på karaktärsdrag en kristen som är ledd av den Helige Ande bör visa upp:

  • En genuin vänlighet och öppenhet i vardagen.
  • Respekt även vid oeninghet.
  • Vänskap utan ett dolt motiv eller en agenda.
  • Tålamod när samtalen blir svåra och utmanande.
  • Medkänsla med andra som möter motgångar. Det är ofta då Gud kan nå fram.
  • Ett förvandlat hjärta, vi ska stå upp för rättfärdighet och hata synd. Vi ska kunna stå upp mot det som går emot Guds vilja.

”Er kärlek till varandra ska visa världen att ni är mina lärjungar
Johannes 13:35

Det är ett liv där Jesus är i centrum som ofta öppnar dörrar när argument inte biter. Muslimer lämnar sällan islam för att de förlorar debatter utan för att de mött en kärlek och en närhet till Gud som de inte tidigare känt. Det är en kärlek som inte bygger på prestation, en kärlek som visar på Guds nåd och en inre frid som inte är situationsbaserad. För att kunna vara det ljuset i andra liv måste du har en nära relation med Gud och vara trygg i att han leder dig i alla lägen.

Kort sagt: Människor dras till Kristus när de ser Kristus i oss.

För att nå muslimer måste vi först förstå Islam.

Om vi som kristna inte förstår islam, kommer vi heller inte kunna evanglisera till en person som växt upp i den miljön. Det handlar inte om att vara tillags utan om att visa respekt, lyssna och förstå vad som formar deras identitet, tro och trygghet. När vi förstår vart de kommer från så kan dörrar öppnas som annars förblir stängda.

En av de viktigaste sakerna att förstå är att muslimer respekterar Jesus djupt, men de känner inte den Jesus som biblen beskriver. I islam ses Jesus (’Isa) som en stor profet, född genom ett mirakel av Jungfru Maria. Han erkänns som en kraftfull profet som utförde mängder av mirakel. De tror också att han ska återvända till jorden i den yttersta tiden. Skillnaden blir dock avgörande efter som de förnekar de mest centrala delarna i kristen tro som att:

Att Jesus är Guds son.
Att han vara Gud i mänsklig form
Att han korsfästes och dog men återuppstod på den trejde dagen
Att han är världens frälsare.

Det betyder att samtal inte börjar på noll som med t.ex. ateister utan med en respekt för Jesus, dock med en felaktig bild av honom. Vår uppgift är att visa vem Jesus verkligen är.

Vi måste också visa respekt för Koranen, eftersom den för de flesta muslimer inte bara är en helig bok utan Guds eviga, perfekta och oföränderliga ord. Det är därför det kan uppstå starka reaktioner när den västvärlden behandlar deras heliga skrift på ett respektlöst sätt. Kritik eller förlöjligande av Koranen ses ofta som ett direkt angrepp på Gud själv.

Om vi däremot möter muslimer med respekt och tålamod skapas ett helt annat dialogsutrymme. Då kan vi med bibliska argument peka på varför Jesus är Messias, något som inte bygger på känslor, utan på hundratals profetior från Gamla testamentet. Det finns över 300 profetior dokumenterade långt innan Jesus födelse, alla dessa uppfyllde han perfekt: de handlar om allt från hans födelseplats till att han skulle bli förrådd och korsfäst. Man ska komma ihåg att när dessa profetior skrevs existerade t.ex. inte ens korsfästelsen som straffmetod vilket gör det ännu mer anmärkningsvärd.

Vi måste också förstå vilka enorma konsekvenser en muslim riskerar om han eller hon överger Islam och börjar följa Jesus. Att lämna islam kan innebära att de förlorar sin familj, sitt äktenskap, sitt rykte, sin framtida arvslott och sin sociala status. Vissa riskerar till och med sin liv.

Evangeliet kostar ingenting för oss, men för många muslimer är det steget att byta tro dyrt. Det kräver mod, uppoffring och ett helt nytt liv.

Därför måste vi visa medkänsla när en muslim vägrar tro på evangeliet. Det är inte alltid på grund av tvivel utan kan bero på en rädsla för vad tron kommer att kosta dem. Vi är kallade att inte bara predika biblens budskap utan att bära deras bördor, förstå deras kamp och älska dem genom processen.

Bygg förtroende.

Innan en muslim är redo att höra om Kristus, behöver han eller hon först få se Kristus i dig.
Det är inte bara viktigt utan kan vara helt avgörande. Det gäller förresten inte bara muslimer utan alla, även de som helt saknar en tro på Gud . Utan tydliga bevis i ditt liv blir evangeliet bara en diskussion och tomma ord.

Visst låter det galet för dem som är på väg att gå förlorade, när de får höra att Jesus genom att bli avrättad på ett kors kan rädda dem. Men vi som är frälsta och är på rätt väg upplever Guds mäktiga kraft i detta budskap. (1 kor 1:18)

För många är relationer viktigare än argument, de behöver känna att du inte bara är ute efter att vinna en debatt, utan att du verkligen bryr dig om dem som människor. När en kristen visar genuin omtanke, tålamod och äkthet, skapas plats där djupa samtal kan födas naturligt.

Förtroende byggs genom enkla, men betydelsefulla handlingar:

  • Dela en måltid och gemenskap
  • Ställ frågor om deras familj och liv och lyssna respektfullt.
  • Var alltid konsekvent och pålitlig.
  • Håll alltid ditt ord och ljug aldrig.
  • Visa ödmjukhet istället för att försöka imponera.
  • Lev i frid, renhet och med integritet

Det är i vardagens små handlingar som kan öppna hjärtan, då är alla ovasett religon mottagliga för ett annat budskap än de som de redan tror på. När de ser att din tro inte bara är ord, utan ett liv som speglar Jesus så väcks en nyfikenhet: Vad är det som gör dig annorlunda? Varifrån kommer din frid?

Jesus själv levde exakt på det sättet. Han byggde relationer innan han utmanade sätt att leva.
Han tog tid att äta, samtala, lyssna och beröra människors liv innan han korrigerade dem.
Exakt på samma sätt fungerar det idag, vi kan inte förvänta oss att människor vill lyssna om det inte känner en tillit. När vänskap får växa så byggs en tillit upp vilket leder till att evangliseringen inte känns som en attack utan som ett bevis på kärlek och omtanke.

Använd frågor och anklaga inte.

Inget stänger en dörr snabbare än att attackera någons tro. Men med väl valda frågor kan man få dem att reflektera. De typen av frågor leder till att de själva tänker, söker och ifrågasätter utan att de känner sig hotade eller förnedrade. Jesus själv använde ofta frågor och liknelser för att leda personer till tro.

Frågor är därför ett av vårt starkaste och mest kärleksfulla verktyg.

Några frågor som kan väcka eftertanke:

  • “Vad tänker du att det betyder att Jesus var syndfri, medan Muhammed inte var det?”
  • “Varför tror du att just Jesus ska återvända för att döma världen?”
  • “Varför tror du att offer för synd varit så viktiga genom hela historien?”
  • “Om Gud är allsmäktig, varför skulle Han behöva vilseleda människor?”
  • “Hur vet du att du kommer till paradiset?”
  • “Känner du dig någonsin osäker på frälsningen?”

Dessa frågor kan man ställa av nyfikenhet utan att döma, de sår frön som kan börja gro när den Helige Ande rör vid deras hjärtan. Målet är inte att vinna en debatt, utan att hjälpa dem att själva reflektera.

Min frälsning

När jag kom till tro vid 38 års ålder så var det inte genom argumentation, det bet inte alls på mig.
Min frälsning kom genom åratal motgångar, funderingar som ledde mig till personer som på ett kärleksfullt sätt presenterade mig för bibeln. Jag började ifrågasätta ”sanningar” jag fått lära mig och insåg snabbt attvärlden måste ha en skapare.

När jag sedan tog emot Jesus och den Helige Ande så var det som om världen gick från att vara svartvitt till färg. Den Helige Ande öppnade mitt hjärta, han tog bort skygglapparna från ögonen och gav en inre frid som inte går att beskriva. Jag förstod genast vem Gud var vilket gav mig en annan moralisk kompass.
Jag är inte uppväxt som muslim utan som ateist, men jag anser att även det är en tro. Många säger att det tror på ”något”som kan vara allt från den vetenskapliga modellen till parallela universum. Det är vår uppgift som Jesus kropp att sprida evangeliet till alla och presentera Jesus för den han är.

Fokusera på Jesus och inte på att attackera Muhammed

Ett av de största misstagen kristna gör i samtal med muslimer är att attackera profeten Muhammed. Det leder nästan alltid till att viljan att föra en dialog uppgör och försvarsmekanismer tar över.

För muslimer är Muhammed inte bara en historisk person utan han är en central del av deras identitet, tro och deras självbild. Att kritisera honom upplevs därför ofta som ett personligt angrepp. Varför tror du att avbildningar av Muhammed på ett respektlöst sätt kan skapa kraveller och motsättningar?

Och när en människa känner sig attackerad kan inget budskap hur sant det än är nå fram.
Därför måste vårt fokus ligga på att bevisa vem Jesus var och smutskasta deras profet.

När samtalet hålls uppriktigt, kärleksfullt och centrerat kring Kristus så finns förutsättningar för något djupt och betydelsefullt som kan leda människor till Jesus.
De flesta muslimer bär redan på en stark respekt för Jesus. De ser honom som en man som utförde mirakel och som den som en dag ska återvända. Det innebär att de står närmare sanningen än de kanske själva inser. Lyft därför fram Jesus som Guds syndfrria lamm som dog för våra synder och som en helande kraft som ger frid.

När en muslim får se Jesus för den han verkligen är så så kan det väcka något djup inom dem. Det kan skapa längtan efter den kärlek, renhet, nåd och trygghet, något som Kristus kan ge.

Jesus sa själv:
Och när jag har lyfts upp på korset ska jag dra alla till mig.
Johannes 12:32

Vi behöver alltså inte dra människor till oss. Vi behöver bara lyfta upp Kristus och han kommer dra dem till sig.

Vill du ha mer information?

Inte accpeterat Jesus än? Då idag en bra dag, läs mer under fliken omvändelse

Vad säger bibeln om den yttersta tiden? Läs mer här

Vill du har mer kunskap om någon del av det kristna livet? Pastor Don Stewart har skrivit böcker om det mesta du behöver veta oavsett ämne ”educatingourworld.com”

Christianity vs Islam: Key Differences and Respectful Dialogue

This article is not written to attack Muslims. They are loved by GOD and just as valuable in His eyes as Christians. They deserve respect, truth and love, not mockery or degrading comments.

For that reason, we must be able to honestly examine the differences between the religions and understand the decisive points where they diverge.

The central question I will address in this article is whether Christianity and Islam truly describe the same God, or if they represent two completely different belief systems with significant contradictions.

When we examine history, the scriptures, and the core teachings of both religions, we see something that is hard to simply ignore. Christianity and Islam cannot both describe God’s word, because there are crucial differences that separate the two belief systems. The issue is not merely different traditions or cultural expressions but claims that place the religions in complete opposition to each other.

The differences include:

  • The nature of God
  • The identity of Jesus
  • The path to salvation
  • Sin and forgiveness
  • The crucifixion
  • The way to eternal life

What follows is a clear, factual, and respectful comparison of some of the most fundamental differences. My purpose is not to win a debate or belittle Islam, but to show why Jesus is more than “just” a prophet and why the Gospels in the Bible are completely unique.


Jesus’ identity is the greatest dividing line

The greatest and most decisive difference between Christianity and Islam concerns who Jesus was.

Christianity’s view of Jesus

In the Christian faith, Jesus stands at the center from the creation narrative and throughout the Old Testament, which tells the story leading up to the coming Messiah who would save the world from sin. The New Testament then describes His life, the growth of the church, and the final judgment.
The Bible presents Jesus as the Son of God in human form, the promised Messiah, the Savior of the world, and the only way to the Father.

Without Jesus there is no salvation, no forgiveness of sin and no hope. The entire Christian faith stands or falls on His identity and on His death for humanity so that we could be reconciled with God after the fall in the Garden of Eden.

Islam’s view of Jesus

In Islam, Jesus (Isa) is an honored prophet, but not the Son of God. This means that Islam denies the most central truth of Christianity. In Islam it is Muhammad who is the final and highest prophet, and Jesus has a lower, though important, status.

These two views are incompatible.
If Jesus truly is who the Bible says He is, then these differences are not merely theological, they determine your salvation and your relationship with God.


The crucifixion is the center of salvation

For Christians, Jesus’ death on the cross and His resurrection are the heart of the gospel, something Islam completely denies.

Christianity’s view of the cross

In Christianity, the crucifixion is the decisive moment where God’s love and justice meet.
Jesus did not die merely as a martyr or moral example but as the ultimate sacrifice for humanity’s sin. God allowed Jesus, who lived without sin, to bear the punishment for our failures.

Because of the fall in Eden, humanity became separated from God and inherited a sinful nature.
Jesus carried our sin, bore our punishment, and took upon Himself the wrath we deserved.

Through His resurrection, death was defeated and salvation completed.
Without the cross there is no forgiveness, no reconciliation, and no path back to God.
Remove the cross and all of us, because of our sin, stand condemned to an eternity separated from God.

Islam’s view of the cross

In the Qur’an, the crucifixion is denied entirely, which means no one died for the sins of the world. According to Islamic belief, Jesus died like all prophets, but humanity only believed a crucifixion happened when it actually did not.

This belief directly undermines the entire message of the Bible and raises questions about God’s character: Would God really deceive the whole world about something so central?

If Jesus did not die on the cross, the Bible collapses.
If He did, the Islamic narrative cannot represent the same God as the Christian one.

There is no middle ground. If Jesus truly gave His life for the world, the crucifixion becomes a personal invitation for every human being to receive forgiveness of sin. Everyone must decide who Jesus is and what His sacrifice means.


God’s grace or your own righteousness

Another difference concerns salvation:
How do we receive eternal life?

Christianity’s view

In Christianity, salvation is a gift, not something you can earn. You cannot be saved by your own achievements or by being a “good” person. Everything rests on God’s grace and the sacrifice of His Son on the cross so that the world might receive forgiveness of sins.

“For God so loved the world that He gave His only Son, that whoever believes in Him shall not perish but have eternal life.” (John 3:16)

Thus it is your faith and not your performance that determines your eternity.
No one is without sin, and therefore all stand separated from God. A central aspect of Christian faith is that when you receive Jesus as your Savior, you can be certain of your salvation. There is no uncertainty, God gives a promise you can stand upon.

“I write these things to you who believe in the name of the Son of God so that you may know that you have eternal life.”
(1 John 5:13)

Salvation is based on a relationship with God, not your own efforts.

Islam’s view

In Islam there is no such assurance.
Salvation depends entirely on your deeds and obedience to the law. Everything is weighed on a cosmic scale: your good deeds on one side, your bad on the other.
But even if your good deeds outweigh your bad ones, there is no guarantee you will enter paradise.
Allah may still choose to condemn a person to hell if he wills.

The only direct “guarantee” mentioned in the Qur’an is dying as a martyr in jihad.

Jihad means “struggle” or “striving,” and in Islam it is used in two main ways:

The inner struggle – the effort to fight one’s own sin, egoism, and temptations in order to live righteously. This is often called “the greater jihad” and refers to moral and spiritual discipline.

The outer struggle – a physical battle or armed conflict to defend Islam or the Muslim community. This is sometimes called “the lesser jihad.” In classical Islamic theology, this type of struggle, when carried out “in the way of God,” is believed to offer special religious merit.

Dying in jihad (the physical struggle) is considered the only guaranteed path to paradise. It is not a coincidence that some Muslims are willing to die or even kill for their faith, because teachings about jihad provide a strong incentive to do so.

This system leaves Muslims without certainty or hope; they are dependent on their own performance with no promise of forgiveness.


Two different pictures of God

Both religions affirm one God, but describe Him so differently that it cannot logically be the same being.

Christianity’s view of God

The Christian faith proclaims one God existing eternally in three persons: the Father, the Son and the Holy Spirit. Not three gods, but one God in perfect unity and love.

  • The Father is the source.
  • The Son reveals God, takes our sin and rises again.
  • The Holy Spirit lives in believers, transforms, guides and gives new life.

Without the Trinity, the gospel cannot hold together.

Islam’s view of God

Islam rejects the Trinity entirely and denies that God could have a Son.
Allah is described as absolute and solitary, not relational, not a Father, and not present in the personal way the Bible describes.

A significant difference appears in Qur’an 5:116, where the Qur’an claims Christians believe in three gods: God, Jesus and Mary, something Christianity has never taught.

Islam does not address the biblical Trinity; it addresses a different concept entirely.

Two images that cannot be reconciled

The Bible’s God is relational, loving, and truthful;
Allah in the Qur’an is solitary, unknowable in a personal sense, and described with characteristics the Bible never applies to God.

Thus the two cannot be the same.


Abraham: the same man, but two completely different stories

Christianity, Judaism and Islam all trace roots to Abraham, but they tell different stories with different heirs, different promises, and different purposes.

The biblical account

  • The covenant is passed through Isaac.
  • Israel carries God’s promise.
  • The Messiah comes through Isaac’s lineage.
  • Jerusalem is the center of God’s work.
  • Abraham, Isaac and Jacob are the patriarchs of faith.
  • Jesus affirms this lineage repeatedly.

The Islamic account

  • The covenant is moved from Isaac to Ishmael.
  • Mecca becomes the spiritual center instead of Jerusalem.
  • Ishmael becomes the ancestor of the Arab peoples.
  • Muhammad comes from Ishmael’s lineage.

But the Bible never presents Ishmael as the covenant bearer.

The Bible cannot be misunderstood

  • God promises a son through Sarah (Genesis 17:15–19).
  • “I will establish my covenant with Isaac” (17:21).

Ishmael is blessed, but he does not carry the covenant.

Historical and archaeological evidence

✔ There are no historical sources linking Ishmael to Arabia.
✔ The Islamic version appears over 2,600 years after Abraham.
✔ The biblical version aligns with archaeology and ancient texts.

When Jesus speaks of Abraham, it is always through the line:
Abraham → Isaac → Jacob → Israel
Never through Ishmael.


The covenant with Israel

In the Bible, God’s covenant with Israel is eternal.

  • Israel is the land God promised to Abraham’s descendants.
  • The Jewish people are preserved through history.
  • The Messiah comes through Abraham → Isaac → Jacob → Israel.
  • The restoration of Israel was foretold by the prophets and partially fulfilled in 1948.

Throughout the Bible, the message is consistent:
God’s covenant with Israel does not end and will never end. Some Christians claim the church has replaced Israel (replacement theology), but this idea has no biblical support. The church opens the way for all nations to know God through Jesus, but it does not nullify God’s promises to Israel.

Islam: the covenant is transferred

Islam claims:

  • Israel is no longer God’s chosen people
  • Jews corrupted their scriptures
  • The covenant was transferred to Ishmael and his descendants
  • Mecca replaces Jerusalem

This version is not supported by archaeology or Old Testament prophecy.

Biblical prophecy describes Israel’s dispersion and later return to its land and fulfilled with astonishing accuracy. No other nation disappeared for 2,000 years and then re-emerged, as Israel did in 1948.

Jesus affirms Israel’s chosen status

Jesus bases His entire teaching on the Old Testament. He constantly refers to the patriarchs, the prophets and God’s promises to Israel as historical and spiritual truth.


Revelation: Jesus and Muhammad differ in every crucial way

Christianity: public revelation

  • Jesus performed miracles publicly.
  • He taught openly to crowds.
  • Over 500 witnessed His resurrection.
  • The Bible is written by multiple independent authors.
  • Archaeology confirms its accuracy, including the Dead Sea Scrolls.

Islam: private revelation

  • Muhammad received revelations alone in a cave.
  • No other person saw or heard them.
  • There are no contemporary witnesses to Muhammad.
  • The Qur’an was compiled long after his death.
  • Muhammad performed no publicly verified miracles.

Islam rests on one man’s private experience. Early Islamic sources even state Muhammad feared something evil had happened when he received his first revelation and needed reassurance from Khadija.

A biblical warning

Christians are commanded to test every spiritual experience.
Paul writes:

“Satan himself disguises himself as an angel of light.”
(2 Corinthians 11:14)

And:

“Even if an angel from heaven preaches a different gospel, let him be cursed.”
(Galatians 1:8)


Summary

  • Christianity is based on thousands of eyewitnesses, public miracles, and fulfilled prophecy.
  • Islam is based on one man’s solitary experience that cannot be externally verified.
  • The messages contradict each other in the identity of God, salvation, the nature of Jesus, the crucifixion, and the covenant with Israel.

Therefore, Christianity and Islam cannot be two versions of the same revelation.
Their messages are fundamentally different and must be evaluated accordingly.

Kristendom vs Islam: Avgörande skillnader och respektfull dialog.

Den här artikeln är inte skriven för att attackera muslimer. De är älskade av GUD och lika viktiga i Hans ögon som kristna. De förtjänar respekt, sanning och kärlek och inte hån och nedvärderande kommentarer.

Av den anledning så måste vi ärligt kunna se på skillnaderna mellan de olika religioner och förstå de avgörande skillnaderna.

Den centrala frågan som jag kommer ta upp i denna artikel är att om kristendomen och islam verkligen beskriver samma Gud eller är det två helt olika trosuppfattningar med stora motsättningar?

När vi granskar historien, skrifterna och de mest centrala i båda religionerna så ser vi något som är svårt att helt nochalera. Kristendomen och islam kan inte båda beskriva Guds ord eftersom det finns helt avgörande skillnader som separerar de båda trosuppfattningarna. Det handlar inte bara olika traditioner eller kulturella uttryck utan om påstående som totalt skiljer religionerna åt.

Skillnaderna är till exempel:

  • Guds natur.
  • Jesus identitet.
  • Vägen till frälsning.
  • Synd och förlåtelse.
  • Korsfästelsen.
  • Vägen till evigt liv.

Därför följer nu en tydlig, saklig men respektfull jämförelse av några av de mest grundläggande skillnaderna. Jag gör det inte för att vinna en debatt eller nedvärdera Islam utan för att visa varför Jesus är mer än en ”bara” en profet och varför evangelierna i bibeln är helt unika.

Jesus identitet är den största skiljelinjen

Den största och mest avgörande skillnaden mellan kristendom och islam handlar vem Jesus var.

Kristendomens syn på Jesus

I den kristna tron står Jesus i centrum från skapelseberättelsen och genom hela gamla testamentet som är historien som leder fram till kommande Messias som ska rädda världen från synd. Nya testamentets skildrar sedan Jesus liv, kyrkans framväxt och den slutliga domen.
Bibeln beskriver Jesus som Guds Son i mänsklig form, den utlovade Messias, världens frälsare och den enda vägen till Fadern.

Utan Jesus finns ingen frälsning, ingen förlåtelse för synd och inget hopp. Hela den kristna tron står och faller med hans identitet och att han dog för att männskligeten skulle kunna återförenas med Gud efter syndafallet i Edens lustgård.

Islams syn på Jesus

I islam är Jesus (Isa) en respekterad profet, men inte Guds son. Det innebär att islam förnekar den mest centrala delen i den kristna tron. I Islam är det istället Muhammed som är den högsta profeten och Jesus har en lägre status (om än viktig)

Det är två synsätt som är oförenliga.

Om Jesus verkligen är den Bibeln beskriver så är dessa skilnader inte bara teologiskt viktiga utan helt avgörande för din frälsning och din relation med Gud.

Korsfästelsen står i centrum för frälsningen

För kristna är Jesus död på korset och uppståndelse själva hjärtat av evangeliet, något som Islam helt förnekar.

Kristendomens syn på korset

I kristen tro är korsfästelsen den avgörande punkt där Guds kärlek och rättfärdighet möts.
Jesus dog inte bara som en martyr eller förebild utan som det ultimata offret för mänsklighetens synd. Gud lät Jesus som levde ett helt liv utan att synda ta straffet för våra tillkortakommanden.
Vi separerades från Gud via syndafallet i Edens lustgård och har sen dess föds in i en syndig natur.
Jesus bar vår synd, tog vårt straff och tog på sig den vrede som vi egentligen förtjänande.
När han återuppstod igen var döden besegrad och frälsningen var fullbordad. Utan korset finns ingen förlåtelse, ingen försoning och ingen väg tillbaka till Gud. Korset är helt fundamentalt och tar man bort det är vi alla (p.g.a av vår synd)dömda till en evighet separerad från Gud.

Islams syn på korset

I Koranen är inte korsfästelsen en del av historien vilket innebär att det inte finns någon som dött och tagit på sig världens synd. Enligt den muslimska tron dog Jesus som alla profeter, men mänskligheten uppfattade en ändå korsfästelse som aldrig ägt rum.

Denna syn underminerar direkt hela biblens budskap och ställer samtidigt frågor om Guds karaktär:
Skulle Gud verkligen medvetet lura världen om något som är så centralt?

Om Jesus inte dog på korset så faller Bibelns trovärdighet, men om han däremot gjorde det så kan inte den kristna och islamistiska berättelsen representera en och samma Gud.

Det finns inget mellanläge där den skillnaden går att nonchalera, för om Jesus verkligen gav sitt liv för världens skull så blir Jesus korsfästelse en personlig inbjudan till varje människa att få förlåtelse för sina synder. Alla måste ta ställning till vem Jesus var och vad hans offer betyder.

Guds nåd eller din egen rättfärdiget.

Ett annan skillnad mellan kristendom och Islam handlar om frälsningen: Hur får vi ett evigt liv?
Synen på det är något som tydligt separerar den muslimska och den kristna tron.

Kristendomens syn

I kristen tro är frälsningen en gåva och inget som går att förtjäna. Du kan blir frälst genom dina prestationer eller genom att vara en ”god” människa. Allt bygger på att Gud är full av nåd och därför offrade sin egen son på korset för att världens skulle kunna få sina synder förlåtna.

För Gud älskade människorna så mycket att han gav dem sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. Johannes 3:16

Det är alltså din tro som avgör din evighet och inte vad du gör eller presterar, det finns ingen människa som inte har syndat och därmed separerats från Gud. En viktigt aspekt av den kristna tro är att när man en gång tagit emot Jesus som din frälsare så kan du vara säker på att du kommer få spendera din evighet tillsammans med Gud. Det lämnar inget utrymme för ovisshet utan det är ett löfte du tryggt kan stå fast i.

Jag har skrivit detta till er som tror på Guds Son, för att ni ska veta att ni har evigt liv.
(1 Johannesbrevet 5:13)

Frälsningen bygger alltså på en relation med Gud och dina egna prestationer.

Islams syn:


I islam finns inte den typen av trygghet. Din frälsningen bygger helt på dina egna gärningar och laglydnad. Allt vägs på en sorts kosmisk våg där dina goda och onda handlingar ställs mot varandra.
Men även om de goda gärningar väger tyngre finns ingen garanti för att du ska komma till himlen.
Allah kan ändå välja att döma en dig till helvetet om han vill det. Den enda direkta “garanti” som nämns i koranen är martyrskap i jihad

Jihad betyder “kamp” eller “strävan” och används inom islam på två huvudsakliga sätt:

  1. Den inre kampen – att kämpa mot sin egen synd, egoism och frestelser för att leva rättfärdigt. Detta kallas ofta ”den större jihad” och handlar om moralisk och andlig disciplin.
  2. Den yttre kampen – är en fysisk kamp eller strid för att försvara islam eller det muslimska samhället. Detta kallas ibland ”den mindre jihad”. I klassisk islamisk teologi kan denna typ av kamp, när den sker i “Guds väg”, ge särskilda religiösa meriter.

Att dö i Jihad (fysiska kampen) är det enda undantaget som anses ge omedelbar och säker väg till paradiset. Det är inte en slump att vi ser fler muslimer dö och till och med döda för sin tro. Med garantier som Jihad finns verkligen inticamenten att göra det.

Detta visar hur osäkert frälsningssystemet är för de flesta muslimer och hur stort behovet av nåd är.
Det innebär att miljoner muslimer lever sina liv utan visshet, utan trygghet och utan garantier, de är helt utlämnade till sin egen prestation där goda gärningar måste överväga de onda. Skulle de göra det finns ändå ingen garanti att komma till himlen.

Två olika bilder av GUD


Båda religionerna bekänner en enda Gud, men Han beskrivs på helt olika sätt. Det är så olika att det inte kan vara samma GUD utan måste vara två helt olika väsen.

Kristendomens syn på Gud

Kristen tro bekänner en enda Gud som evigt existerar i olika tre personer:
Fadern, Sonen och den Helige Ande. Det handlar inte om tre gudar utan om en enda Gud i fullkomlig enhet, kärlek och gemenskap.

Fadern (Gud Fader)

Han är källan, begynnelsen och den som sänder. Han älskar oss eftersom vi är skapade i hans avbild och Han initierar frälsningsplanen. Han är den som sände Sonen till världen och källan som Helige Ande utgår ifrån.

Sonen (Jesus Kristus)

Sonen är evig precis som Gud som Fadern. Han blev människa för att visa Guds hjärta, ta vår synd och återuppstå för oss. Genom Jesus uppenbaras Gud som personlig, kärleksfull och frälsande.

Den Helige Ande

Den Helige Ande är en person på samma sätt som Fadern och Sonen. Han tar plats i de troende liv och ger kraft, leder, tröstar och förvandlar hjärtat. Det är Anden som ger nytt liv och gör evangeliet levande i våra hjärtan och reflekterar Guds rättfärdighet.

Denna treenighet är central i kristen tro och förklarar Guds kärlek, Jesus identitet och Andens verk i våra liv. Utan treenigheten håller inte evangeliet samman eftersom Fadern sände Sonen, Sonen dog och uppstod, och Anden ger nytt liv.

Islams syn på Gud

Islam förkastar bilden av treenigheten totalt och avvisar idén om Fadern, Sonen och Anden. Koranen motsätter sig tanken att Gud skulle ha en son. Enligt Islam är Allah ensam skapare och har all makt.

Det tydligaste beviset på det finns i Koranen 5:116, där det påstås att kristna tror på tre gudar: Gud, Jesus och Maria. Men detta är något som ingen gren av kristendomen någonsin trott på utan är helt enkelt historiskt och teologiskt felaktigt. Koranen beskriver inte den kristna treenigheten som bibeln gör det utan har en helt annan version av samma fenomen.

Två bilder som inte kan förenas

När vi jämför dessa två synsätt står det klart att Guden i Koranen inte kan vara samma Gud som i Bibeln eftersom:

  • Kristendomens Gud är en treenig Gud av evig kärlek byggd på relationer.
  • Islams Gud är strikt och ensam och har ingen son eller Ande. Han erbjuder ingen inre gemenskap på det sättet biblen gör.

Därför kan kristendom och islam inte båda ha rätt om Guds natur.

Guds natur


Även om båda religionerna tror på en allsmäktig skapare så beskriver de honom på fundamentalt olika sätt, både som väsen men också angående hans karaktär och relation till människor.

Den bibliska bilden av Gud

I Bibeln är Gud personlig, kärleksfull och alltid närvarande. Han uppenbarar sig som en Fader som söker relation med sin skapelse. Gud i biblen är helig, sann, fullkomligt pålitlig och kan inte ljuga (Titus 1:2, Hebr 6:18).

Han kännetecknas av:

  • kärlek
  • trofasthet
  • helighet
  • sanning
  • oföränderlighet
  • en vilja att ha en relation med sin skapelse.

Bilden av Gud i Koranen

I Islam beskriver Koranen Allah på ett annat sätt. Allah är inte en far, inte relationssökande och inte nära i den bibliska meningen. Han är suverän, agerar avskild och står bortom mänsklig relation. Många lärda inom Islam framhåller att människan inte kan känna Allah personlig utan endast lyda och underordna sig honom.

I Koranen beskrivs dessutom Allah som مكر (makr) betyder: att planera, överlista eller att vända någons plan mot dem.

Koranen 3:54 – Allah är den bästa på att planera och överlista.

Arabic:
وَمَكَرُوا وَمَكَرَ اللَّهُ ۖ وَاللَّهُ خَيْرُ الْمَاكِرِينَ

Transliteration:
Wa makarū wa makar Allāhu, wallāhu khayrul-mākirīn

English translation (mer precis än på svenska):
“They plotted, and Allah plotted, and Allah is the best of those who plan/overcome their plots.”

Detta ordval skiljer sig markant från Bibeln där Guds karaktär konsekvent och beskrivs som ljus, sanningsenlig och helig. I Bibeln beskriver istället djävulen i samma termer som Koranen beskriver Allah.

Ni är nämligen barn till djävulen, och ni älskar att göra allt det onda som han gör. Han var en mördare från början och hatar sanningen. Det finns inte ett dyft sanning i honom. När han ljuger är det fullständigt naturligt för han är lögnens far. (Joh 8:44).

Detta betyder inte att muslimer uppfattar Allah som falsk eller en lögnare utan många tolkar detta som att Allah övervinner fienders planer. Men kontrasten mot den bibliska Guden är ändå tydlig.

Sammanfattning

Skillnaden är påtaglig och omfattande:

  • Den bibliska Guden är en Fader vilket han inte är i Koranen.
  • Bibelns Gud är relationell; Det är inte Allah.
  • Bibelns Gud kan inte ljuga; i islam finns inga sådana påståenden om Allahs natur.
  • Bibelns Gud är nära; Allah är distinkt avlägsen och oåtkomlig.

Detta betyder inte att muslimer på något sätt är dåliga människor, men det betyder att bilden av GUD inte överensstämmer och kan omöjligt vara samma GUD i båda skrifterna. De är teologiskt oförenliga.

6. Abraham, samma man, men två helt olika berättelser

Kristendom, judendom och islam har alla sina rötter från Abraham.
Men även om utgångspunkten är densamma så skiljer sig berättelserna åt på avgörande punkter.
Kristendom/Judendom och Islam presenterar olika barn till Abraham som arvtagare, olika löften, olika platser med olika teologiska riktningar.

Därför är det viktigt att förstå både likheterna och de avgörande skillnaderna.

Den bibliska berättelsen (judendom och kristendom)

I Bibeln är det Abrahams son Isak som ska föra vidare Guds löften vidare. Det är genom honom Gud uppfyller sitt förbund med Abraham, och det är genom hans ättlingar som historien sedan fortsätter.

  • Förbundet förs vidare genom Isak.
  • Israel är det folk som bär Guds löfte.
  • Messias kommer från Isaks arvslinje.
  • Jerusalem är centrum för Guds handlande.
  • Abraham, Isak och Jakob är trons patriarker.

Denna berättelse bekräftas av Jesus. Han hänvisar gång på gång till ”Abrahams Gud” – den Abraham som beskrivs i Gamla testamentet, inte den version som senare framträder i Koranen flera hundra år efteråt.

Den islamiska berättelsen

Islam version av samma historia:

  • Ismael (Abrahams förstfödde son med slavkvinnan Hagar) framställs som den son som ska föra löftet vidare istället för Isak (Abrahams andra son med sin fru Sara)
  • Mekka får rollen som centrum istället för Jerusalem.
  • Ismael blir stamfader åt de arabiska folken.
  • Det är Ismaels arvtagare som sedan leder fram till profeten Muhammed.

Ismael beskrivs aldrig i Bibeln som den son som Gud ska uppfylla sitt löfte till Abraham med.
Han är absolut en viktig person i berättelsen och blir välsignad av Gud, men han är inte den som bär förbundslöftet.

Bibeln är tydlig på denna punkt:

  • Gud lovar Abraham en son med Sara (1 Mos 17:15–19).
  • Gud säger uttryckligen: “Jag ska upprätta mitt förbund med Isak” (1 Mos 17:21).
  • Om Ismael säger Gud: Men också när det gäller Ismael har jag hört din bön. Jag ska välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket.(1 Mos 17:20) Men det är inte samma sak som ett förbundslöfte.

Historisk och arkeologiska bevis.

När vi går till historien och arkeologin ser vi tydliga skillnader:

Det finns inga historiska källor som kopplar Ismael till Arabiska halvön

Det finns inga arkelogiska fynd eller inga samtida skrifter som visar att Ismael är förfader till de arabiska folken.

Den islamiska versionen uppstår långt senare.

Koranens berättelse om Abraham, Ismael och Mekka kommer över 2 600 år efter att Abraham levde.

Bibelns berättelse överensstämmer med arkelogiska fynd och andra forntida källor

Det finns stark historisk samstämmighet mellan:

  • Bibeln
  • Assyriska källor
  • Babyloniska källor
  • Arkelogiska fynd i Israel och omkringliggande länder.

När Jesus talar om Abraham är det alltid genom linjen: Abraham → Isak → Jakob → Israel. Biblen nämner aldrig en alternativ linje där Ismael bär förbudslöftet.

Sammanfattning

De två religionerna berättar helt olika historier om Abraham och båda kan inte vara historiskt korrekta.
Koranen bygger på senare omtolkningar av biblen och utgår från Hagar son Ismael som förbudssonen istället för biblens version där Isak är den sonen som Gud lovade Abraham och således bär Guds löfte.

Förbundet med Israel

En skiljelinje mellan kristendom och islam krockar också när det kommer till Guds förbund med Israel.
Båda religionerna talar om Abraham som stamfar, ett löfte och ett utvalt folk men de beskriver det förbunden på helt olika sätt.

I Bibeln är Guds förbund med Israel evigt och handlar om:

  • Israel är landet Gud lovade Abraham och hans efterkommande.
  • Israel (judarna) är de Gud kallade och bevarade genom historien.
  • Löftet om Messias uppfylls genom Abraham → Isak → Jakob → Israel
  • Återupprättande av staten Israel (som flera profter i gamla testamentet förutspådde). Det löftet uppfylldes delvis när Israel blev ett land igen 1948, men kommer få sin slutgiltiga uppfyllelse när Jesus kommer tillbaka.

Gamla och Nya testamentet är en sammanhängande berättelser om hur Gud verkar genom sitt utvalda folk Israel för att nå världen med frälsning genom Messias — Jesus.

Genomgående i biblen bekräftas samma sak: Guds förbund med Israel upphör inte och kommer aldrig att upphöra. Trots detta finns det kristna i dag som hävdar att kyrkan har ersatt Israel, men en sådan tanke har inget bibliskt stöd. Kyrkan spelar en avgörande roll eftersom den öppnat vägen för alla folk att få en relation med Gud genom att erkänna Jesus som den utlovade Messias. Men kyrkan upphäver eller ersätter inte de löften som Gud givit Israel.

Islam: Förbundet flyttas från Israel till de arbabiska folken.

Koranen beskriver utveckling enligt nedan:

  • Israels utvalda ställning förnekas, Judarna är inte Guds utvalda folk.
  • Det påstås att judarna har förvrängt sina skrifter för att gynna sig själva.
  • Guds löften förs över till Ismael och vidare till araberna.
  • Den geografiska och andliga tyngdpunkten flyttas från Jerusalem till Mecka i Saudiarabien.

Detta innebär att Koranen presenterar en ny och omtolkad version av historien där Guds förbund inte längre är knutet till Israel.

Den versionen är inte förenlig med arkelogiska fynd eller profetior från gamla testamenet.
Arkeologin bekräftar biblens version när det kommer till Israels historiska betydelse, personer, tempel och historiska platser. Dokument visar också att det judiska folket har en obruten arvslinje som sträcker sig från Abrahams dagar och fram till idag. Det finns inga avbrott som stöder tesen att förbudet skulle utgått från Ismael.

Bibeln profeterar om att Israels folkets ska spridas över jorden för att sedan återvända till sitt land.
De profetiorna har uppfyllts med en precision som är svår att förklara på naturlig väg.
Händelserna på 1900-talet, särskilt återupprättandet av staten Israel 1948 visar att bibeln haft rätt. Det finns ingen annan nation som slutat existera i över 2000 år för att sedan återskapas.

Jesus bekräftar själv Israels utvalda ställning genom att bygga hela sin undervisning på Gamla testamentet. Han hänvisar ständigt till patriarkerna, profeterna och Guds löften till Israel och behandlar dem som både historiska och andliga sanningar.

Sammanfattning:

Kristendom och islam presenterar två förbund som inte båda kan vara historisk korrekta.

  • Bibeln säger att Israel är Guds utvalda folk, förbundet är evigt och att Messias kommer genom dem.
  • Islam säger att Israel förlorade sin status, skrifterna förvreds, och förbundet flyttades till Ismael och arabfolken.

Jesus och Muhammed skiljer på avgörande sätt.

En av de mest avgörande skillnaderna mellan kristendom och islam handlar om hur Gud sägs ha uppenbarat sig. I kristen tro sker Jesus mirakel och undervisning offentligt och med tusentals vittnen.
I Islam får profeten Muhammad en uppenbarlese från Gud när han är ensam.

Kristen tro: Jesus undervisade och gjorde mirakel offentligt.

Biblen berättar om hur Gud till talar till oss under en perid som sträcker över cirka 1500 år.
Han använder profeter, ledare och vitten på ett rationellt sätt och det sker öppet och så att folk ska höra och förstå.

  • Profterna i gamla testamentet fick uppenbarelse från Gud för att kommunicera till folket, ofta som varningar att vända om från synd.
  • Jesus var en offentlig person som gjorde mirakel, undervisade och helade personer.
  • Hans uppståndelsen bevittnades av över 500 personer
  • Texterna är skrivna av flera oberoende författare.
  • Bibelns historia bekräftas av arkeologi och andra samtidiga källor. Bland annat bevisar fyndet av dödahavsrullarna att texterna och profetiorna från gamla testamentet inte har skrivit om i efterhand utan överensstämmer med de texterna som står i bibeln idag.

Berättelserna är kollektiva och verifierbara.


Islam: Uppenbarelse från Gud genom en person.

Koranen beskriver en verklighet där:

  • Muhammed tog emot budskapet ensam i en grotta.
  • Ingen annan såg eller hörde hans uppenbarelse.
  • Historiskt finns inga samtidiga vittnen till Muhammed.
  • Koranens text har formats och gett ut i flera olika versioner (inte bara översättningar)
  • Muhammed utförde inga bekräftade offentligt bevittnade mirakler.

Uppenbarelsen sker alltså när Muhammed är ensam och koranen bygger på en enda persons upplevelse.

De klassiska muslimska källorna själva berättar dessutom att Muhammed till en början blev rädd när han fick sin uppenbarelse från Gud och fruktade att något ondskefullt kunde ha hänt. Hans hustru Khadija tröstade och övertygade honom i efterhand. Dessa uppgifter kommer inte från kristna källor, utan från islamisk tradition (tidiga hadither).

En viktig biblisk varning

Biblisk måste kristna pröva alla andliga upplevelser även om de är starka, övernaturliga och övertygande.
Paulus skriver:

“Satan själv förklär sig till en ljusets ängel.”
(2 Kor 11:14)

Det visar att varje andlig upplevelse inte kommer från Gud. Alla uppenbarelser måste alltid prövas mot biblen och Guds ord. Paulus skriver i Galterbrevet:

Jag önskar att Guds förbannelse skulle drabba var och en, mig själv inberäknad, som predikar någon annan väg till frälsning än den som vi har förkunnat för er. Ja, även om en ängel kommer från himlen och förkunnar ett annat budskap, så må han vara förbannad i evighet Galaterbrevet 1:8


Sammanfattning:

  • Kristendomen bygger på tusentals ögonvittnen, offentliga mirakel och uppfyllda profetior.
  • Islam bygger på en ensam mans upplevelse, som inte kan styrkas av andra vittnen. Koranen skrev dessutom långt efter Muhammeds död, vilket för att man ifrågasätta dess trovärdighet.

Allt ovan är det huvudsakliga skälet till att kristendom och islam inte kan ses som två versioner av samma budskap. Budskapets natur är helt olika och måste prövas därefter.

Vill du ha mer information?

Inte accpeterat Jesus än? Då idag en bra dag, läs mer under fliken omvändelse

Vad säger bibeln om den yttersta tiden? Läs mer här

Vill du har mer kunskap om någon del av det kristna livet? Pastor Don Stewart har skrivit böcker om det mesta du behöver veta oavsett ämne ”educatingourworld.com”

Nyhetsuppdatering: Planerar Iran ett kärnvapenanfall mot Israel?

Ett dödläge i Irans kärnvapenprogram

Sekulära nyhetsorganisationer i både USA och Israel har börjat rapportera att ett nytt krig mellan Israel och Iran kan vara på väg. Under de senaste veckorna har de diplomatiska samtalen kring Irans kärnvapenprogram hamnat i en total låsning.

Inga förhandlingar, ingen insyn och inga framsteg

I Israel rapporterar Ynet News att tvivlen växer kring påståendena att Irans kärnprogram förstörts av amerikanska och israeliska attacker:

Enligt regionala tjänstemän och analytiker som citeras av New York Times var skadorna betydande men långt ifrån totala, det gör att rädslan växer i hela Mellanöstern att nästa konfrontation mellan Israel och Iran bara är en tidsfråga.

Teheran har offentligt hävdat att dess lager av höganrikat uran förstördes i attackerna, men israeliska tjänstemän tror att lagren flyttades i hemlighet innan anfallen.

Samtidigt sägs Iran utveckla en ny anläggning för anrikning av uran, med kodnamnet ”Pickaxe Mountain”, som man vägrar öppna för internationella inspektörer.

En tidning har rapporterat att Iran kan ha gömt tillräckligt mycket uran för att tillverka så mycket som 11 kärnvapen. Chefen för Internationella atomenergiorganet säger att Iran fortfarande har nog med uran för att skapa kärnvapen.

Så vad händer nu?

Många gulfstater förbereder sig för ännu en israelisk attack mot Iran, helt enkelt därför att israeliska beslutsfattare vet att varje kärnvapen i Irans hand är ett hot mot Israel. Samtidigt är Iran mer isolerat än någonsin. Arabstaterna i regionen har byggt starka band till president Trump och till och med Syriens president Ahmed al-Sharaa (tidigare jihadist) har besökt vita huset.

Förutom Ryssland, Nordkorea och militant proxygrupper så börjar Iran få slut på allierade vilket gör att desperationen växer. Jag nämnde i ett tidigare inlägg att Iran nu återupptagit kärnverksamhet.
Experter i Mellanöstern väljer nu att offentligt uttrycka oro för att Iran kan förbereda en ny våg av attacker. Irans svar på attackerna i juni var begränsade, men enligt en artikel i New York Times skulle Iran sannolikt inte agera lika återhållsamt nästa gång:

Iran kommer sannolikt att svara på en israelisk attack på ett mycket kraftfullare sätt än man gjorde i juni, säger Ali Vaez, Irans projektledare vid International Crisis Group. Iranska tjänstemän har berättat för honom att missilfabrikerna arbetar dygnet runt och att man om ett nytt krig bryter ut, “hoppas avfyra 2 000 missiler på en gång för att överväldiga Israels försvar och inte 500 under tolv dagar”, som i juni.

Ett försvagat Iran gynnar de mäktiga gulfstaterna, men ett svagt Iran riskerar att bli desperat och därmed oförutsägbart. Det är en farlig utvevkling.

Möjligheten att Iran får kärnvapen passar oroande väl in i Gog–Magog-scenariot.
I denna profetiska händelse kommer Iran och dess allierade att inleda en massiv attack mot Israel, vilket mycket väl kan involvera massförstörelsevapen, inklusive kärnvapen. När man läser om stridens omfattning där Gud övernaturligt ingriper med hagelstenar, eld och svavel” (Hes 38:22), liknar den nivå av förödelse som ett kärnvapenkrig skulle innebära.

Även om vi inte kan vara säkra på detaljerna så skapar Irans aggressiva kärnprogram och apokalyptiska ideologi förutsättningarna för en katastrofal konflikt i den yttersta tiden. En regim driven av messiansk iver som är villig att använda kärnvapen skapar skrämmande möjligheter som stämmer överens med Hesekiels profetia.

Tecken på att vi är nära slutet fortsätter att öka med oförminskad styrka. Världen omkring oss är i kaos – men vi finner tröst och hopp i vissheten att Guds plan kommer fullbordas och vi kan vara säkra på att hans rike till slut går segrande ur striden.

Därför, när ni ser allt detta hända, stå då fasta och se uppåt för då är er befrielse nära (Lukas 21:28)


Allt ovan går inte nödvändigtvis i linje med mina personliga åsikter. Poängen är att hålla er informerade om vad som rapporteras media.

Krig & Rykten om krig


3 AV 4

Skilsmässa smittar: Tre av fyra personer löper större risk att skilja sig när en nära vän gör det.


Religion


23 PER ÅR

På 1980-talet hade USA i genomsnitt tre väderkatastrofer per år över miljardnivån (inflationsjusterat). De senaste tre åren har snittet legat på 24 per år. Narrativet är att givetvis att det beror på klimatförändringar men bibeln är tydligt:  

Nationer och maktblock kommer att förklara krig mot varandra, och det kommer att bli jordbävningar på många platser och hungersnöd. Men det är bara början till slutet. Det är som de första värkarna hos en kvinna som ska föda barn. (Markus 13:8)


Katastrofer


Teknik

The Bible is more relevant than science

We live in a time when many claim that science has replaced God, that the universe came from nothing, and that morality is shifting and relative. Humanity places itself at the center and makes itself the standard of truth.

That is precisely why the words of the Bible are more relevant than ever.
From creation up to our own age, one unbroken theme runs through history: God has spoken, and His word stands firm.

History, nature, and fulfilled prophecy repeatedly testify that the Bible is not a myth but the true account of the world, humanity, and God’s perfect blueprint.

Creation and perfect order are not random.

The Bible begins with the words:
“In the beginning God created the heavens and the earth.” (Genesis 1:1)

Already here, the Bible sets itself in direct contrast to today’s naturalistic explanations such as evolution and the Big Bang model. Scripture asserts that everything began with intention, will, and a Creator and not with a meaningless, random vacuum.

The Universe had a beginning and science confirms it

For over a thousand years, many philosophers assumed that the universe was eternal.
But modern cosmology shows this is not the case. Several strong scientific arguments demonstrate that the universe must have had a beginning:

The expansion of space (Hubble’s Law):
When Edwin Hubble discovered that galaxies are moving away from us in all directions, the conclusion was clear: the universe is expanding, and an expansion implies a starting point.

Cosmic background radiation:
In 1964, Arno Penzias and Robert Wilson discovered a faint, even radio noise covering the entire sky. It is the afterglow from the universe’s earliest moments, evidence of a clear “beginning spark.”

The second law of thermodynamics:
The universe moves from order to disorder (increasing entropy).
If the universe were infinitely old, all energy would have already evened out. The fact that structure and energy still remain shows the universe cannot have existed forever.

Conclusion: the Bible and science agree that the universe began to exist at a specific moment.

Order cannot come from an explosion.

The Big Bang is often described as a “cosmic explosion,” but no explosion in history has ever created finely tuned natural laws, complex structures, self-organizing systems, biological life, or consciousness. Explosions produce chaos and destruction, yet the universe exhibits order, precision, and balance.

A few examples

• Gravity is extraordinarily fine-tuned

Even tiny changes would have enormous consequences.
A variation of only 1% would noticeably destabilize life on Earth, and a 10% change would disrupt the Earth’s orbit, the Moon, and climate systems. If the gravitational constant changed by even a fraction of a percent, stars, galaxies, and planets could not form.

• The electromagnetic force is fine-tuned beyond comprehension

If it were slightly stronger, atoms would collapse and no stable molecules could exist. If slightly weaker, atoms would not hold together at all. In either case, life would be impossible.

• DNA functions as an information code

It contains an alphabet, syntax, and detailed instructions far more advanced than anything humans have ever created.

DNA as an Example

Every human cell (except sex cells) contains about two meters of DNA packed into a nucleus only a few micrometers wide. That corresponds to roughly six billion “letters” (nucleotides), which equals about 1.5–3 GB of information. DNA is filled with encoded information, rules, instructions, error correction, and “programming” that governs life. If all the DNA in the human body were stretched out, it would reach from the Earth to the Sun about 70 times.

This is crucial in the creation debate, because pure information never arises from chance or explosions. DNA resembles an advanced programming language and points clearly to intentional design, not random assembly. Cells function as fully organized factories, with machinery, energy systems, storage management, and repair mechanisms. There is no known physical or chemical process that can create information, complexity, fine-tuning, or self-repair on its own. Intelligence is always required.

No “explosion,” whether in nature or in a laboratory, has ever produced anything remotely comparable.

The universe is designed — not an accident.

Many physicists today acknowledge that the universe appears fine-tuned and almost “programmed.”
Even several who do not believe in God admit that reality points to a guiding intelligence.

  • Stephen Hawking spoke of “the mind of God” when describing the mathematical laws governing the universe.
  • Paul Davies, a physicist and atheist, has acknowledged that nature bears the marks of deliberate design.
  • Fred Hoyle, one of cosmology’s pioneers, said it seems as though a “superintelligent force” has adjusted the laws of physics.

Taken together, it becomes difficult to call the universe random. It has structure, precision, mathematical laws and purpose.

The Bible aligns perfectly with this picture. We are not products of blind chance but created in the image of God with value, identity, and purpose.

Thank you for making me so wonderfully complex! Your workmanship is marvelous—how well I know it. (Psalm 139:14)

Evolution’s weaknesses and why species do not change

Evolutionary theory teaches that small, gradual changes over long periods produced all life on Earth. But real biology, genetics, and fossils reveal a very different picture. The Bible says God created creatures “according to their kinds,” and this matches what we actually observe.

The first major problem is that species never change beyond their natural limits.
Scientists have followed hundreds of thousands of generations of bacteria, insects, fish, birds, and mammals. Variation within a species exists, dogs with different traits, birds with different beaks, humans adapting to environments but the changes always remain within the same species.

A dog is still a dog.
A bird is still a bird.
A human is always a human.

No observation in nature or laboratories shows one species transforming into another.

Why don´t other spices change?

If evolution could really produce intelligence and consciousness through random mutations, then many animals should have followed the same path. Yet sharks, crocodiles, and countless species have remained almost unchanged for hundreds of millions of years, showing no sign of evolving into anything higher.

If evolution constantly pushes forward, we should see multiple lines developing into intelligent, linguistic, cultural beings, not just one. The idea that a single ape lineage suddenly became moral, self-aware, creative, and technological while all other species remained static is hard to reconcile with a blind, random process.

Evolution claims that mutations create new genetic functions, but mutations do not produce new information, they degrade existing information.

Mutations can weaken, alter, or destroy genes, but they do not build complex systems such as a heart, eye, wings, or brain. Modern genetics shows that DNA damage almost always leads to disease or dysfunction which is why mutations are linked to hundreds of medical conditions.

If evolution requires millions of beneficial mutations to produce advanced new functions, but mutations in reality mostly cause loss of function, the theory collapses.

The eye is a powerful example.

The eye is one of the clearest examples of something that could not arise by evolution.
It consists of many interdependent parts that must all work simultaneously. This is called irreducible complexity.

The human eye consists of:

• A cornea that bends light
• A lens that adjusts focus
• An iris that regulates light
• A retina with over 120 million light-sensitive cells
• An optic nerve that transmits signals
• A visual cortex that interprets images in real time

None of these parts serve any function alone. A lens without a retina, a retina without a nerve, or a nerve without a brain-center is useless. The entire system must exist from the beginning. A half-formed eye provides no vision and therefore no evolutionary advantage. Evolution cannot build something that only works once every part is complete.

  • The retina can detect single photons.
  • The nerve sends millions of signals per second.
  • The brain instantly converts them into color, depth, clarity, and motion.

From the moment light hits the retina until the brain interprets it takes about 70–150 milliseconds.

Darwin himself admitted the problem:

“To suppose that the eye could have been formed by natural selection seems, I freely confess, absurd in the highest degree.”

Natural Selection Cannot Create anything new

Natural selection, often presented as the savior of evolution, does not create new information it only removes existing variation. It helps species adapt within the boundaries of the genetic information they already possess. It is like editing a book by deleting words. You may simplify the text, but you never create new chapters.

Another issue is what today is called genetic entropy: the gradual breakdown of the genome.
Every generation accumulates more mutations than the previous one, leading species to slowly weaken over time. For evolution to work, constant improvement is required, but genetics shows the opposite.
This aligns perfectly with the Bible’s description of a world deteriorating after the fall and not with evolution’s idea of continuous biological advancement.

Reproduction is evolution’s greatest problem

In humans and most animals, reproduction requires two complementary sexes, such as male and female. Both must possess highly complex reproductive systems that work together with extreme precision.
This makes evolutionary explanations impossible because one sex without the other is completely useless for reproduction. Both would need to exist at the same time, fully developed, compatible, and functional from the very beginning.

A slowly evolving reproductive system could never sustain a species.

Any stage that does not produce fully functional sperm, eggs, and reproductive organs results in total infertility, meaning the species would go extinct immediately. You cannot have “almost functioning sperm” or “partially developed wombs” for thousands of generations. Either the system works perfectly or it does not work at all.

Sexual reproduction is not evolution’s friend; it is its greatest obstacle.
But it fits perfectly with a Creator: God made mankind male and female, fully formed and capable of producing life from the beginning.

Other Phenomena Evolution Cannot Explain

• Fossils show nearly exclusively fully formed life-forms, lacking the gradual transitional forms evolution requires.
• Complex organs that cannot function unless all parts are in place cannot be built gradually, they must be complete to work at all.

When we consider DNA, the destructive nature of mutations, fully formed fossils, biological limits, and genetic deterioration, they all point to the same conclusion: evolution does not work in practice.
Species are stable, and life is complex in ways that cannot arise by chance.

If evolution is true can we trust our own reasoning process?

Another point worth reflecting on: if humans are truly the result of a long chain of random mutations and blind chemical processes without purpose or intelligence, then why should we trust our own reasoning?

If the brain is simply the accidental product of survival-driven chemical reactions, why would it be reliable in logic, morality, meaning, or science? A system shaped by randomness cannot be assumed trustworthy.

But if we are created by God with intention, rationality, and the ability to seek truth, then both our thinking and our lives rest on a solid foundation.

Our reason is not a cosmic accident, it is a gift from God.

In other words: reality supports the creation account, not evolution.

Fossils, a Flood, and the Lost World

The Bible describes the pre-flood world as advanced, populated, and morally corrupt:

“The earth was corrupt before God; the earth was filled with violence.”
(Genesis 6:11)

Such a world would leave clear evidence and that is exactly what we see in nature.

Fossil formation requires rapid burial, immense pressure, and oxygen-free conditions. This does not happen through slow erosion but through sudden, catastrophic events.
Fossils worldwide testify to precisely this. Marine fossils have been found in high mountain ranges such as the Himalayas, the Alps, and the Rockies and that is strong evidence that these regions were once underwater.

Dinosaur skeletons are often found in concentrated mass graves, buried in positions suggesting they were overtaken by sudden mudslides or powerful waves.
We also see enormous sediment layers stretching across entire continents, as if massive water flows swept over them and deposited sediments quickly.

Scientists have even found half-eaten fish fossilized, something only possible if they were buried instantly, within seconds.

These discoveries fit poorly with millions of years of slow, natural processes but it matches perfectly with a global flood

One of the strongest arguments comes from the last few decades: the discovery of soft tissue, blood vessels, and biochemical remnants in dinosaur bones. Such structures cannot survive tens of millions of years not even under perfect conditions. But they fit easily with fossils formed quickly and relatively recently.

Global flood legends is worldwide memory

More than 300 cultures around the world tell the same story. Civilizations such as Mesopotamia, early China, the Inca, and the Maya all describe:

• A massive flood
• A family that survives
• A boat or an ark
• A new civilization that begins afterward

The similarities are too strong to dismiss as mere coincidence.
It is far more reasonable to see them as preserved memories of a real historical event, such as the biblical Flood.

When we look at history after the Flood, we see something equally striking: advanced civilizations appear almost immediately.

Across the world, the same pattern emerges from Egypt to Sumer/Babylon, the Indus Valley, and China.
This does not fit the idea of humanity slowly evolving from Stone Age hunter-gatherers.

But it fits perfectly with a world that:

• Was repopulated after a global catastrophe
• Carried knowledge and memories from a previous advanced civilization

Taken together — fossil discoveries, global sediment layers, universal flood legends, and the sudden rise of civilizations all tell the same story:

The biblical Flood account is the most logical explanation. It is not mythology, it is history written into the earth itself.

From Babel to Babylon — humanity’s rebellion in new forms

It didn’t take long after the Flood for humanity to again turn away from God.
At Babel, mankind united to build a city and a tower meant to reach heaven and make them independent of God:

Then they said, “Come, let’s build a great city for ourselves with a tower that reaches into the sky. This will make us famous and keep us from being scattered all over the world.”
(Genesis 11:4)

This reveals the core of human pride and are the recurring theme of the Old Testament, humanity placing itself at the center, wanting to be its own god. The same spirit exists today. The Bible calls it the spirit of Antichrist. Many thinks Antichrist means “against Christ,” but it actually means “instead of Christ.”

We no longer build stone towers, but we build digital societies, global networks, AI systems, and control mechanisms that stretch across nations. We try to control climate, the human body, genetics, the economy, and even life itself.

We live in a modern Babel, and the message echoes through history:

“We don’t need God; we can handle life ourselves.”

God Confused the Languages and will judge the world again

At Babel, God confused the languages to stop humanity’s growing pride.
But the next time God intervenes, it will not be with a flood, he will judge the world once and for all.

In the Book of Revelation we read about the world’s final seven years, during which Babylon rises again It will be a global system of commerce, power, ideology, and false spirituality (Revelation 17–18). It is the final expression of human pride before Jesus returns, not as a Savior, but as Judge.

Humanity in moral decline

In 2 Timothy 3, Paul describes what the last days will look like and his words perfectly describe our society:

For people will love only themselves and their money. They will be boastful and proud, scoffing at God, disobedient to their parents, and ungrateful. They will consider nothing sacred. They will be unloving and unforgiving; they will slander others and have no self-control. They will be cruel and hate what is good. They will betray their friends, be reckless, be puffed up with pride, and love pleasure rather than God. They will act religious, but they will reject the power that could make them godly.

Anyone can see that this mirrors the world we live in. Violence rises, sexualization is normalized, corruption spreads, and greed is renamed “ambition.” Society worships celebrities, technology, and material success while despising spirituality, holiness, biblical values, and objective truth.

And the most obvious sign is the global identity crisis. People today don’t even know what gender they are, something once considered foundational to human identity. The truth is blurred, morality is relative and the compass is lost. This is exactly what the Bible said would happen in the last days.

The same moral decay marked the days of Noah and Jesus said the final generation would live the same way regardless of warnings and prophecy.

Isaiah summed up this mindset well: “Let us eat and drink, for tomorrow we die.” (Isaiah 22:13)

When humanity places itself at the center, morality collapses. The global confusion and spiritual emptiness we see today are some of the clearest biblical signs that we are approaching the end.

Israel is a living proof of prophecy fulfilled

Isaiah wrote about 700 years before Christ:

Do not be afraid, for I am with you.
I will gather you and your children from east and west.

(Isaiah 43:5)

When Israel was reborn as a nation in 1948 after nearly two thousand years, something happened that has no parallel in world history. No other people have been scattered across the world for centuries and then returned to their ancient homeland with their identity, language, and faith intact.

For centuries, many believed these prophecies were symbolic. Today, they are historical reality.
This is one of the strongest signs that God is preparing the world for His final judgment.

Israel is not a small, insignificant nation in the Middle East it is a central piece in God’s prophetic plan.
When the nation was restored in 1948, prophecies that had remained dormant for two millennia were suddenly activated. Today the world’s attention is fixed on Israel, and God is preparing the stage for the return of Jesus.

On that day I will make Jerusalem an immovable rock. All the nations will gather against it to try to move it, but they will only hurt themselves.
(Zechariah 12:3)

The global obsession with Jerusalem is no political coincidence it is a spiritual marker that God’s timeline is advancing.

One of the devil’s primary goals has always been to wipe out the Jewish people and destroy Israel. The Bible describes him as the father of lies, driven by the desire to oppose everything God does. He hates humanity because we are created in the image of God. The devil knows he cannot harm God, but he does everything he can to harm what God loves most.

If he could make Israel or the Jewish people disappear and hinder God’s promises from being fulfilled, he could claim that God’s Word is not true. This is why God’s people have throughout history repeatedly been at the center of hatred, persecution, and war.

The survival of Israel is not merely a political issue but a testimony to God’s faithfulness.
God has promised to preserve His people, bring them back to their land, and fulfill His promises through them.

And this is where the prophet Daniel’s 70th week becomes crucial for understanding our time. For context, we first need to understand who Daniel was.

Daniel’s 70th Week — God’s prophetic clock for Israel

First: who was Daniel?

Daniel was a young Jewish noble taken captive to Babylon when King Nebuchadnezzar conquered Judah in the 6th century BC.
Despite living as a foreign captive, he became one of the most influential men in the entire empire.
He served under several kings both Babylonian and Persian and became a respected adviser, statesman, and interpreter of dreams. Daniel is known for his unwavering faithfulness to God and his prophetic gift.

Archaeology has confirmed much of the historical setting of the book of Daniel, including kings, laws, and events he describes. His prophecies are shockingly precise.
He foretold the fall of Babylon, the rise of Persia, and even the coming of Greece and Alexander the Great long before they happened.

He is not just “a prophet.” He is one of the most historically validated prophets in Scripture.

The 70 weeks Prophecy is mathematical miracle

In Daniel 9, he receives one of the most detailed prophetic timelines in the entire Bible.

God has set aside 70 “weeks” (70 periods of seven years = 490 years) for His plan concerning Israel and the world. Of these, 69 weeks have already been fulfilled with pinpoint accuracy.

To appreciate Daniel’s prophecy, one must recognize that it is not symbolic it is mathematically exact. Daniel 9:25 states that from the decree to rebuild Jerusalem until the coming of the Messiah, there would be:

“seven weeks + sixty-two weeks”
= 69 weeks
= 483 prophetic years (7 × 69)

In the Bible, a prophetic year is 360 days, based on the lunar calendar, not the sun calendar we use today.

483 years × 360 days = 173,880 days

When you follow the historical timeline from the decree of the Persian King Artaxerxes to rebuild Jerusalem, and count forward 173,880 days, you arrive at: April 6, AD 32. That is not just any day it is
the exact day Jesus rode into Jerusalem on a donkey, fulfilling Zechariah 9:9.

That day, Jesus publicly allowed Himself to be proclaimed as Israel’s Messiah. As the people shouted “Hosanna! Blessed is the King of Israel!” (John 12:13),

The Pharisees panicked:
“See! The whole world has gone after Him!” (John 12:19)

Jesus replied:

“If they kept quiet, the stones along the road would burst into cheers!.” (Luke 19:40)

This was the exact moment Daniel had foreseen 500 years earlier. No other prophecy in world history matches such precision.

his event is also the moment that marks the beginning of what Christian tradition calls the Passion Week, the final week of Jesus’ life on earth. The week begins with Him riding into Jerusalem on Palm Sunday, continues with Him teaching in the temple, sharing the Last Supper with His disciples, being betrayed by Judas, crucified, and finally rising again on Easter Sunday.

The fact that Daniel’s prophecy leads to the exact day, April 6, AD 32 clearly proves that the prophecies of the Bible are not poetic symbols but precise timelines. God shows that He is not bound by linear time but can foresee future events with absolute accuracy.

No other prophecy in world history demonstrates such precision.

We must remember that Daniel wrote this five hundred years before the birth of Jesus. This makes Daniel’s prophecy unique. It is not vague, not general, not open to interpretation, it is mathematical and exact.

The Final 70th Week — The Last Seven Years

Since the first 69 weeks have already been fulfilled exactly as the Bible describes them, there is no reason to believe the final 70th week would be any different. The 70th week represents the final seven years before Jesus returns and is known as the Great Tribulation.

That “week” could not begin until Israel became a nation again. Therefore, 1948 is not just a historical event, it is a prophetic milestone that makes its fulfillment possible.

The church will be raptured

The Bible is clear that the church, all who belong to Jesus will not enter the final seven-year judgment. Before that period begins, believers will be taken from the earth. God does not allow the righteous to suffer His wrath.

This is a biblical pattern:

• God rescued Lot before Sodom was destroyed
• God rescued Noah before the flood
• God will rescue His church before the Tribulation

Not because believers are perfect, but because they are covered by Jesus, who took God’s judgment in their place.

Technology, control, and the coming world order

Revelation describes a future global system in which no one can buy or sell without a specific mark tied to loyalty to the Antichrist (Revelation 13). Such a system was impossible throughout human history until today.

World leaders now openly promote:

• Digital identity
• Central Bank Digital Currencies (CBDCs)
• Comprehensive surveillance networks

The technology required for a centralized economic system, one where every transaction can be monitored is no longer a future possibility; it is already being tested.
Governments and global institutions increasingly claim that the world needs unified solutions to financial, social, and political instability. Under the banner of “safety,” “stability,” and “order,” the infrastructure is being built mirroring exactly the type of system described in the Book of Revelation.

The world will seek a leader who promises peace in chaos. He will appear as the solution but he is the Antichrist, a deceiver who leads humanity to destruction.

Prophecy is unfolding before our eyes

What was once seen as symbolic is now literal:

• Nations gathering against Israel
• Natural disasters and moral decline increasing
• Knowledge exploding through AI (Daniel 12:4)
• False prophets spreading deception
• Faith growing cold, while the gospel spreads globally

Everything points to one truth:
Jesus is coming soon

So when all these things begin to happen, stand and look up, for your salvation is near!” (Luke 21:28)

Conclusion

Big Bang cannot create life.
Evolution cannot create meaning.
And humanity cannot save itself.

But God has already accomplished it all. He created and He saves.
He will be coming back to restore everything.

We stand in the midst of fulfilled prophecy, we are technologically advanced but spiritually empty, just like in the days of Noah. Therefore, the choice is the same today as then: to remain outside or enter the Ark.

At just the right time, I heard you. On the day of salvation, I helped you
(2 Corinthians 6:2)

Click here for the same message in Swedish

Varför Bibeln är mer relevant än någonsin.

Vi lever i en tid där de flesta menar att vetenskapen ersatt Gud, universum sägs ha uppstått ur ingenting, och där moralen blivit relativ och föränderlig. Människan placerar sig själv i centrum och gör sig själv till måttstock för sanning.

Just därför blir Bibelns ord mer relevanta än någonsin. Från skapelsen fram till vår egen tid löper en oförändrad röd tråd: Gud har talat och Hans ord står fast.

Historien, naturen och uppfyllda profetiornas vittnar gång på gång om att Bibeln inte är en myt, utan den sanna berättelsen om världen, människan och GUDs perfeka facit.

Skapelsen och perfekt ordning är inte slump

Bibeln börjar med orden:
“I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (1 Mosebok 1:1)

Redan där sätts en tydlig kontrast till dagens naturalistiska förklaringar såsom evolutionsteorin och Big Bang-modellen. Bibelns bild är att allting börjar med en avsikt, en vilja och en Skapare och inte med ett slumpmässigt vakuum utan mening.

Universum har en början, och det är vetskapligt bekräftat.

I över tusen år antog många filosofer att universum varit evigt men modern kosmologi visar att så inte är fallet. Det finns flera tunga vetenskapliga argument för att universum måste ha haft en början:

Expansionen av rymden (Hubbles lag): När Edwin Hubble upptäckte att galaxerna rör sig bort från oss i alla riktningar blev slutsatsen tydlig, universum expanderar och en expansion innebär en startpunkt.
Kosmisk bakgrundsstrålning: 1964 upptäckte Arno Penzias och Robert Wilson ett svagt och jämnt radiosus över hela himlen. Det är spår från universums tidigaste ögonblick, vilket förutsätter ett tydligt startskott.
Den andra termodynamiska lagen: Universum går från ordning mot oordning (en ökad entropi).
Om universum varit oändligt gammalt skulle alla energier för länge sedan ha jämnats ut. Att det fortfarande finns strukturer och energi kvar visar att universum inte kan ha funnits för evigt.

Slutsats: Biblen och vetenskapen är överens, universum började existera vid en specifik tidpunkt

Ordning kan inte komma ur en explosion.

Big Bang beskrivs ofta som en “kosmisk explosion”, men ingen explosion i historien har någonsin skapat finjusterade naturlagar, komplexa strukturer, självorganiserande system, biologiskt liv eller ett medvetande. Explosioner leder alltid till kaos och förstörelse, men det vi idag vet om universum visar motsatsen: allt har tydliga spår av ordning, precision och balans.

Några exempel

Gravitationens styrka är extremt finjusterad. Även små förändringar skulle få enorma konsekvenser.
En variation på bara omkring 1 % skulle märkbart påverka livet på jorden och en förändring på 10 % skulle göra både jordens omloppsbana, månen och klimat instabila. Om gravitationskonstanten i universum ändrades ens en bråkdel av en procent skulle stjärnor, galaxer och planeter inte kunna bildas.

Den elektromagnetiska kraften är finjusterad på ett sätt som nästan trotsar all begriplighet. Om den vore bara lite starkare skulle atomer kollapsa och inga stabila molekyler kunna existera. Om den vore lite svagare skulle atomer inte hålla ihop alls, och kemin skulle bryta samman. I båda fallen skulle allt liv vara omöjligt.

DNA-molekylen fungerar som en informationskod med ett alfabet, en syntax och detaljerade instruktioner. DNA är mycket mer avancerad än någon dator människan någonsin har skapat.

DNA som exempel.

Varje mänsklig cell (förutom könsceller) innehåller ungefär två meter DNA packat i en cellkärna som bara är några mikrometer stor. Det motsvarar cirka sex miljarder “bokstäver” (nukleotider) vilket motsvarar ungefär 1,5–3 GB av information. DNA är fullt av kodad information med regler, instruktioner, felkorrigering och “programmering” som styr livet. Om allt DNA i människokroppen sträcktes ut skulle det räcka från jorden till solen omkring 70 gånger.

Detta är helt avgörande i skapelsedebatten eftersom ren information aldrig uppstår genom slump eller explosioner. DNA liknar ett avancerat programmeringsspråk och bevisar en avsiktlig design, inte ett slumpmässigt bildande.

Celler fungerar som en fullt organiserad fabrik med maskiner, energisystem, lagerhantering och reparationsmekanismer. Det finns ingen känd fysikalisk eller kemisk process som av sig själv kan skapa information, komplexitet, göra finjustering eller reparera sig själva. Det kräver alltid intelligens.
Ingen ”explosion”, vare sig i naturen eller i ett laboratorium har någonsin skapat något som ens kommer i närheten.

Universum är designat och inte en lycklig slump.

Allt fler fysiker menar idag att universum verkar vara finjusterat och nästan “programmerat”. Flera av dem, inkluderat de som inte tror på Gud erkänner att verkligheten tyder på en bakomliggande intelligens.

• Stephen Hawking talade om “the mind of God” när han beskrev de matematiska lagar som styr universum.
• Paul Davies, fysiker och ateist har medgett att naturen bär tydliga spår av genomtänkt design.
• Fred Hoyle, en av kosmologins pionjärer uttryckte det som att en “superintelligent kraft” verkar ha justerat fysikens lagar.

När man ser till helheten blir det svårt att kalla universum slumpmässigt. Universum har matematiska lagar, struktur, precision och ett syfte.

Bibeln går helt i linje med denna bild. Vi är inte produkter av blind slump, utan skapade i Guds avbild med värde, identitet och ett tydligt syfte.

Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, (Psaltaren 139:14)

Evolutionens svagheter – varför arter inte förändras.

Evolutionsteorin bygger på idén att små gradvisa förändringar över mycket lång tid skulle ha skapat alla livsformer på jorden. Men när vi ser på verklig biologi, genetik och fossilfynd träder en helt annan bild fram. Bibelns säger att Gud skapade arter “efter sina slag” och det stämmer betydligt bättre överens med det vi faktiskt kan observera.

Det första stora problemet med evolutionen är att arter aldrig förändras utanför sina naturliga gränser.
Forskare har följt hundratusentals generationer av bakterier, insekter, fiskar, fåglar och däggdjur.
Det finns variationer inom samma art till exempel olika hundraser, fåglar med olika näbbformer och livsformer som anpassar sig till olika miljöer men dessa förändringar sker alltid inom samma art.
En hund är fortfarande en hund, en fågel är fortfarande en fågel och en människa är alltid en människa. Det finns ingen observation i naturen eller i laboratorium där en art har utvecklats till något annat än det var från början.

Varför förändras inte andra arter?


Om evolutionen verkligen kunde skapa intelligens och ett medvetande genom slumpvisa mutationer borde flera djur ha följt samma väg? Till exempel hajar, krokodiler och många andra arter har sett nästan likadana ut i hundratals miljoner år utan minsta tecken på någon liknande utveckling.
Om evolutionen ständigt driver utvecklingen framåt borde vi se en rad parallella utvecklingslinjer som leder till intelligenta, språkbegåvade och kulturella varelser?

Att endast en art plötsligt skulle utveckla ett medvetande, ett språk, moral, självinsikt och avancerad teknologi medan alla andra djur stannar kvar på samma nivå i miljoner år är svårt att förena med tanken på en blind, slumpmässig utvecklingsprocess.

Mutationer.

Evolutionen kräver dessutom att mutationer ska skapa helt nya genetiska funktioner över tid, men mutationer skapar inte ny information utan bryter snarare ner den.
Mutationer kan försvaga, förändra eller slå ut gener, men de bygger inte upp komplexa system som t.ex. ett hjärta, öga, vingar eller en hjärna.
Modern genetik visar tydligt att när DNA skadas leder det nästan alltid till sjukdom eller funktionsnedsättning och det är därför genmutationer kopplas till hundratals medicinska tillstånd.
Om evolutionsteorin kräver miljontals gynnsamma mutationer för att skapa nya avancerade funktioner, men mutationer i verkligheten främst leder till förlust av funktion så faller hela teorins grund.

Ögat är ett bra exempel.

Ögat är ett av de tydligaste exemplen på något som inte kan ha uppstått genom evolution.
Ögat består av många delar som måste fungera samtidigt för att någon ska kunna se. Detta kallas irreducibel komplexitet.

Det mänskliga ögat består bland annat av:

• En hornhinnan som bryter ljuset.
• En lins som justera fokus.
• Iris som reglerar ljusinsläppet
• Näthinnan med över 120 miljoner ljuskänsliga celler.
• Synnerven som skickar signalerna till hjärnan
• Hjärnans syncentrum som tolkar bilden i realtid

Ingen av dessa delar har någon funktion i sig själv. En lins utan näthinna, en näthinna utan synnerv eller en synnerv utan hjärnans tolkningssystem är helt värdelösa. För att synen ska fungera måste hela systemet vara på plats från början.

Det gör ögat omöjligt att förklara genom små stegvisa förändringar. Ett halvfärdigt öga ger ingen syn och därmed ingen överlevnadsfördel. Evolutionens mekanism kan inte bygga något som bara fungerar när allt är komplett.

Näthinnan är dessutom så avancerad att den kan registrera enskilda ljuspartiklar och reparerar sig själv varje dygn. Synnerven skickar miljontals signaler per sekund som hjärnan omedelbart omvandlar till färg, djup, skärpa och rörelse
En intressant fakta är att från att ljuset träffar näthinnan tills hjärnan har gjort en grundläggande tolkning av vad du ser tar det ungefär 70-150 millisekunder.

Darwin själv erkände svårigheten och skrev:
“Att anta att ögat skulle ha kunnat bildas genom naturligt urval verkar, jag erkänner det, absurt på högsta nivå.”

Det naturliga urvalet kan inte skapa något nytt.

Det naturliga urvalet som ofta lyfts fram som evolutionsteorins räddning förklarar inte heller uppkomsten av något nytt. Det sorterar bara bort varianter och hjälper arter att anpassa sig inom ramen för den information som redan finns. Det kan jämföras med att redigera en bok genom att ta bort ord, man kan förenkla texten men det skapar inga nya kapitel.

Till detta kommer det som i dag kallas “genetisk entropi” vilket är en gradvis nedbrytning av arvsmassan.
Varje generation samlar på sig fler mutationer än den föregående vilket leder till arter långsamt försvagas över tid. För att evolutionen ska fungera krävs ständiga förbättringar men genetiken visar istället på försämringar. Det ligger helt i linje med Bibelns beskrivning av en värld som förfaller efter syndafallet och inte med tanken på en ständig biologisk uppbyggnad.

Reproduktionen är evolutionens största problem.

Hos människor och de flesta djur kräver fortplantning två kompletterande kön, till exempel man och kvinna. Både måste ha avancerade reproduktionssystem som samverkar för att skapa liv.

Det gör evolutionens förklaringar omöjliga eftersom ett kön utan det andra är helt värdelöst för fortplantning. Båda måste finnas samtidigt för att någon av dem ska ha funktion, de måste vara kompletta, fullt utvecklade och kompatibla redan från början. En gradvis och långsamt uppbyggt reproduktionssystem skulle aldrig fungera för en arts överlevnad
Varje steg som inte leder till en fullt fungerande manlig och kvinnlig reproduktionsförmåga skulle innebära total infertilitet, och därmed att arten dör ut direkt.

Man kan inte ha “nästan fungerande spermier” eller “delvis fungerande livmoder i tusentals generationer. Antingen fungerar hela processen perfekt, eller så fungerar den inte alls. Sexuell reproduktion är därför inte evolutionens vän, det är dess största fiende.
Den är dock i full harmoni med en skapare: Gud skapade människan som man och kvinna färdiga, kompletta, och kapabla att ge liv från början.

Andra fenomen evolutionen inte kan förklara.

• Fossiler visar nästan uteslutande färdiga livsformer, men saknar de gradvisa övergångsformer som borde finnas om eveolutionen är förklaringen till livet vi ser idag.
• Komplexa organ som inte fungerar utan alla byggstenar, de kan inte byggas steg för steg utan måste vara kompletta för att ha någon funktion.

Ser man på helheten, DNA, mutationers nedbrytande natur, fossiler av kompletta arter, biologiska gränser och den genetiska mutationer framträder en och samma bild evolutionen fungerar inte i praktiken. Arter är stabila och livet är komplext på ett sätt som inte kan uppstå genom slump.

Om evolutionen är sann, kan vi då lita på vårt eget resonemang?


En annan aspekt som kan vara värt att fundera över är att om vi verkligen skulle vara resultat av en lång kedja av slumpmässiga mutationer och blinda kemiska processer utan syfte, mål eller intelligens uppstår en viktig fråga: varför skulle vi då kunna lita på våra egna resonemang?

Om hjärnan bara är ett resultat av oavsiktliga kemiska reaktioner som råkade gynna överlevnad, varför skulle vi då kunna resonera korrekt om logik, moral, mening eller vetenskap? Ett system som formats av slumpen kan inte anses vara tillförlitligt.

Men om vi är skapade av Gud med avsikt, rationellt, förnuft och förmåga att söka sanning så får både vårt tänkande och våra liv en solid grund. Vårt förnuft är inte ett misstag utan en gåva från GUD.

Med andra ord, verkligheten stödjer skapelseberättelsen och inte evolutionen.

Fossiler, syndafloden och den förlorade världen.

Bibeln beskriver världen före syndafloden som både avancerad, befolkad och moraliskt förfallen:
“Jorden var fördärvad inför Gud, jorden var full av våld.” (1 Mosebok 6:11)
En sådan värld skulle lämna tydliga spår efter sig, och det är precis vad vi ser i naturen

Fossilbildning kräver snabb nedgrävning, enormt tryck och syrefria förhållanden något som inte sker genom långsam erosion utan genom plötsliga, katastrofala händelser. Fossilfynd världen över vittnar om precis det. Havsdjursfossiler har hittats i höga bergsområden som Himalaya, Alperna och Rocky Mountains vilket tydligt visar att de en gång i tiden har legat under vatten.

Dinosauriskelett återfinns väldigt ofta i koncenterade massgravar, ofta begravda i rörelse som om de överraskats av hastiga lerskred eller kraftiga vattenflöden. Vi ser dessutom enorma sedimentlager som sträcker sig över hela kontinenter precis som om mäktiga vattenmassor svept in och avsatt dem på kort tid. Forskare har till och med funnit halvt uppätna fiskar som blivit fossiliserade något som endast är möjligt om de begravts plötsligt och inom loppet av sekunder.

Denna typ av fynd passar dåligt med teorin om miljontals år av långsamma, naturliga processer, men de stämmer väl med berättelsen om en global översvämning.

Ett annat starkt argument är de senaste årtiondenas sensationella upptäckter av mjuk vävnad, blodkärl och biokemiska rester i dinosaurieben motbevisar tesen om att de skulle levt för flera miljoner år sedan. Den typen av strukturer kan inte överleva i tiotals miljoner år, ens under perfekta förhållanden men däremot är de fullt förenliga med fossiler som bildats snabbt och relativt nyligen.

En global flod finns i många kulturer.

De flesta kulturerna världen över beskriver en global flod, precis som den beskriven i bibeln.
Mer än 300 kulturer världen vittnar om samma sak. Civilisationer som Mesopotamien och tidiga Kina, Inka och Maya berättar alla om:

• En enorm flod
• En familj som räddas
• Ett fartyg eller en ark
• En ny civilisation som byggs upp efter katastrofen

Likheterna är så stora att det är svårt att avfärda dem som påhittade berättelser. Det är mycket mer rimligt att se dem som nedärvda minnen från ett verkligt historiskt skeende som till exempel den bibliska syndafloden.

Nya civilisationer efter floden.

När vi sedan blickar på historien efter floden ser vi något minst lika slående Vi ser att avancerade civilisationer dyker upp nästan omedelbart efter floden. Över hela världen finns samma trend, från Egypten, Sumer/Babylon, Indusdalen till Kina.
Detta stämmer inte alls med idén om att mänskligheten långsamt utvecklats från jägare och samlare på stenåldern men mycket väl med ett scenario där:

• Världen återbefolkas efter en global katastrof.
• Människor bär med sig kunskap från en tidigare och avancerad civilisationer.

Sammantaget visar fossilfynden, globala sedimentlager, de universella flodlegenderna och civilisationernas plötsliga uppkomst på samma sak: den bibliska berättelsen om syndafloden är den mest logiska förklaringen. Det är inte mytologi, det är historia som lämnat tydliga spår efter sig.

Från Babel till Babylon: mänsklighetens syndiga natur i olika former.

Efter syndafloden dröjde det inte länge förrän människan åter vände sig bort från Gud.
I Babel samlades mänskligheten för att bygga en stad och ett torn som inte bara skulle nå till himlen utan också göra dem oberoende av Gud:

“Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.” (1 Mosebok 11:4)

Det visar på människans stolthet vilket är den genomgående tråden genom hela gamla testamentet där vi ständigt sätter oss själva i centrum och vill vara våra egna gudar.
I dagens värld finns samma anda som funnits sen världen skapades och det beskrivs i biblen som Antikrista ande. Många tror att Antikrist betyder emot kritus men betyder egenligen istället för kristus.
Idag bygger vi inte längre stentorn utan istället digitala samhällem, globala nätverk, AI-system och kontrollmekanismer som sträcker sig långt över nationers gränser. Vi gör allt för kontrollera klimatet, människokroppen, genetiken, ekonomin och till och med livet självt. Vi lever i den moderna världens Babel och budskapet ekar genom historien: “Vi behöver inte Gud, vi klarar oss själva.”

I Babel förvirrade Gud språken för att stoppa människans växande stolthet, men nästa gång Gud sätter ner foten kommer det inte att ske genom en ny syndaflod, utan genom att han dömer världen en gång för alla.
I Uppenbarelseboken läser om världens sista sju år där Babylon återuppstår som ett globalt system av handel, makt, ideologi och falsk andlighet (Uppenbarelseboken 17–18). Det är det slutliga uttrycket för mänsklig stolthet innan Jesus återvänder, den här gången inte som Frälsare utan som domare över världen.

Människan i moralisk förfall.

I 2 Timoteusbrevet 3 beskriver Paulus hur den sista tiden ska se ut, och hans ord träffar vår samtid med slående tydlighet:
Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft.

Jag tror de flesta kan skriva under på att det är en beskrvning av den tid vi lever. Våldet ökar ständigt, sexualisering normaliseras, korruption breder ut sig och girighet kallas idag ambition och självförverkligande. Samhället hyllar kändisar, teknologsik utveckling och materiell framgång samtidigt som man föraktar andlighet, helighet, bibliska värderingar och objektiv sanning.

Som om inte det vore nog, de mest tydliga är en ständigt pågående identitetsförvirringen.
Idag är vi så vilsna att många inte ens vet vilket kön de har, något som tidigare betraktats som en självklar del av den mänskliga identiteten. Det är en tid där gränser suddas ut, där sanning relativiseras och där den moraliska kompassen tycks ha förlorats, det är precis den verklighet bibeln förutspått skulle hända i en yttersta tiden.

Det är samma moraliska för förfall som präglade Noas tid. Jesus påminde om detta och sade att de sista generationerna skulle bete på samma sätt. De skulle leva som vanligt, helt likgiltiga inför varningar och profetior. Jesajas ord sammanfattar den moderna livsfilosofin på ett bra sätt.
Låt oss äta och dricka, ty i morgon dör vi.” (Jes 22:13)

När människan sätter sig själv i centrum faller moralen fritt. Den globala förvirringen, cynismen och vilsenheten vi ser i dag är ett av bibelns tydligaste tecken på vi närmare oss slutet.

Israel, ett bevis på profetsiorna uppfyllese.

Jesaja skrev cirka 700 år före Kristus:
“Frukta inte, ty jag är med dig. Från östern ska jag låta dina barn komma hem, och från västern ska jag samla dig.” (Jesaja 43:5)

När Israel återföddes som nation 1948, efter nästan två tusen år, skedde något som saknar historisk motstycke. Inget annat folk har varit spritt över hela jorden i århundraden och sedan återvänt till sitt ursprungsland med samma identitet, språk och sin tro bevarad. För många troende i historien sågs dessa profetior som symboliska, men idag är det verklighet.

Detta är ett av de starkaste tecknen på att GUD förbereder världen för hans slutgiltiga dom.
Israel är inte bara en liten betydelselös nation i Mellanöstern utan har en central pusselbit i Guds plan. När landet återuppstod 1948 aktiverades profetior som legat sovande i över 2000 år.
I dag står Israel i centrum för världens blickar och GUD förbereder spelplanen inför Jesus återkomst.
“Se, jag ska göra Jerusalem till en tung sten för alla folk.” (Sakarja 12:3)

Den globala fixeringen vid Jerusalem är inte politisk slump, utan en andlig markering vilket visar att Guds tidsplan är i rörelse.

Ett av djävulens viktigaste mål har alltid varit att utrota judarna och krossa Israel, han beskrivs i bibeln som lögnens fader, driven av målet att motarbeta allt Gud gör. Han hatar människor efter vi är skapade i GUDS avbild. Djävulen vet att han inte kan skada Gud, men han gör allt han kan för att skada det Gud älskar mest.

Om han kunde få Israel eller det judiska folket att försvinna och hindra Guds löften från att uppfyllas, skulle han kunna hävda att Guds ord inte är sant. Därför har Guds folk genom historien gång på gång stått i centrum för hat, förföljelse och krig.

Att Israel överlever är inte enbart en politisk fråga utan ett bevis på Guds trofasthet.
Gud har lovat att bevara sitt folk, återföra dem till landet och fullborda sina löften genom dem.

Och just här blir profeten Daniels 70:e vecka avgörande för att förstå vår tid. För kontext måste vi först förstå vem Daniel var.

Daniels 70:e vecka, Guds profetiska klocka för Israel.

Vem var Daniel?

Daniel var en ung jude av adlig börd som fördes bort till Babylon när Nebukadnessar erövrade Juda (södra delen av dagens Israel) på 500-talet f.Kr. Trots att han levde som fånge i ett främmande imperium blev han en av de mest inflytelserika personerna i hela riket. Han tjänade under flera kungar, både babyloniska och persiska, och fick ansvar som rådgivare, statsman och drömuttydare. Daniel är känd för sin kompromisslösa trofasthet mot Gud och sin profetiska gåva och visdom

Arkeologi har bekräftat mycket av den historiska kontexten i Daniels bok, inklusive kungar, lagar och händelser han beskriver. Hans profetior är exakta och helt unika. Han förutsade Babylons fall, Persiens uppgång, antika Grekland och Alexander den store död långt innan det hände.

Det är alltså inte vem som helst vi pratar om utan en av Bibelns mest bekräftade och historiskt rotade profeter.

Daniels 70:e vecka är ett matematiskt mirakel.

I Daniel 9 får han en av Bibelns mest detaljerade profetior: Gud har avsatt 70 “årsveckor” (70 perioder av sju år, alltså 490 år) för sin plan för Israel och världen. Av dessa har 69 redan uppfyllts med förbluffande precision.

För att förstå styrkan i Daniels profetia måste man se att den inte bara är symbolisk, den är matematiskt exakt. I Daniel 9:25 står det att från det att befallningen ges att återuppbygga Jerusalem, fram till Messias, ska det gå:

“sju veckor + sextiotvå veckor”
= totalt 69 årsveckor
= 483 profetiska år (7×69)

I Bibeln är ett profetiskt år 360 dagar och det är baserat på månkalndern och inte solkalender som används idag (det framgår både i både Daniel och Uppenbarelseboken).
483 år × 360 dagar = 173 880 dagar.

När man följer den historiska tidräkningen från den kungliga befallningen att återuppbygga Jerusalem (given av persiska kungen Artaxerxes) och räknar fram 173 880 dagar, hamnar man inte på vilken dag som helst utan 6 april 32 e.Kr

Det är den exakta dagen då Jesus rider in i Jerusalem på en åsna, som profeten Sakarja förutsagt:
“Se, din konung kommer till dig ödmjuk, ridande på en åsna.” (Sak 9:9)

Detta är ögonblicket då Jesus för första gången låter sig hyllas offentligt som Israels Messias och folket ropar: “Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn — Israels konung! (Joh 12:13)

Fariseerna (Fariséerna var den mest inflytelserika religiösa gruppen i Jesus tid) insåg omedelbart vad som höll på att hända och sade upprört:
“Se, hela världen följer honom!” (Joh 12:19)

Jesus avvisar dem inte, utan svarar:
“Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa.” (Luk 19:40)
Hans stund hade kommit för att för första gången framträda som Messias, den utlovade kungen. Det är såklart ingen slump att det skedde på den dag då Daniel sagt att Messias skulle uppenbaras.

Det är också denna händelse som markerar början på den vecka som kristen tradition kallar Passionsveckan. Det är den sista veckan i Jesus liv på jorden. Veckan börjar att han rider in i Jerusalem på Palmsöndagen, fortsätter sedan att undervisa i templet, äter den sista måltiden mer lärljungarna, blir bedragen av Judas, korsfästs och till sist återuppstår på Påskdagen.

Att Daniels profetia leder fram på dagen till 6 april 32 e.kr bevisar tydligt att bibelns profetior är inte poetiska symboler utan exakta tidsplan. Gud visar att inte är fast i linjär tid utan kan med exakthet förutse framtida händelser.

Ingen annan profetia i världshistorien uppvisar en sådan precision.

Vi måste komma ihåg att Daniel skrev detta femhundra år före Jesus födelse. Det gör Daniels profetia unik. Den är inte vag, inte allmän, inte tolkningsbar utan den är matematisk och exakt.

Och eftersom de första 69 veckorna redan uppfyllts som biblen beskrivit dem finns det ingen anledning att tro att den sista 70:e veckan skulle vara annorlunda. Den 70:e veckan är den sista sju åren innan Jesus återvänder och kallas den stora vedermödan.

Den ”veckan” kan inte börja förrän Israel åter blivit en nation. Därför är 1948 inte bara en historisk händelse, utan en profetisk milstolpe som gör det möjligt.

Bibeln tydlig med att kyrkan, alla som tagit emot Jesus som sin Frälsare, inte kommer att gå in i denna period. Innan den sista veckan börjar rycks de troende upp från jorden och förs till himlen.
Gud är full av nåd och låter inte de rättfärdiga (Inte rättfärdoga av egen kraft utan därför att vi lagt vårt hopp på Jesus som dog i vårt ställe) gå igenom vedermödans lidande.
Det är samma mönster vi ser genom hela Bibeln. Gud räddade Lot och hans familj undan Sodom innan staden dömdes, och han Noa och hans familj i arken innan floden kom. På samma sätt kommer Gud att skona sitt de troende i den yttersta tiden och hämta hem dem innan vredestiden börjar.

Teknik, kontroll och den kommande världsordningen.

Under världen sista tid beskriver Uppenbarelseboken ett globalt system där ingen kan köpa eller sälja utan ett särskilt märke, ett kontrollmedel som knyts till lojalitet mot Antikrist (kapitel 13).
Ett sådant system har aldrig funnits eller varit möjligt tidigare i historien men idag är det ingen utopi. Världsledare talar öppet om digital identitet, digitala centraliserade valutor (CBDC) och omfattande övervakningsstrukturer.
Tekniken som behövs för ett centralt kontrollerat ekonomiskt system där varje transaktion registreras och kontrolleras är inte längre framtid det testas redan.

Många regeringar och globala organisationer menar att världen behöver en gemensam lösning på ekonomiska, sociala och politiska kriser. Därför byggs infrastruktur idag med ambitionen att skapa “säkerhet”, “stabilitet” och “ordning”. Men just denna strävan efter global kontroll passar kusligt väl in i det Johannes beskriver på Patmos.

Världen kommer att söka en ledare som kan skapa fred i kaoset och han kommer framstå som lösningen på alla problem. Men detta är Antikrist (Djävulen i mänsklig gestalt), en karismatisk ledare som lovar fred och trygghet men för mänskligheten rakt in i fördärvet. Därför skriver Paulus:
När de säger: ’Fred och trygghet’, då drabbar undergången dem plötsligt.” (1 Thess 5:3)

Samtidigt som världen ropar efter ordning, öppnas dörren för det kontrollsystem Bibeln varnat för i två tusen år.


Profetiorna blir verklighet.

Det som en gång sågs som symboler händer nu framför våra ögon:

• Nationer samlas mot Israel
• Naturkatastrofer och moraliskt förfall ökar.
• Kunskapen mångdubblas daglien med hjälp av AI (Dan 12:4)
• Falska profeter sprider lögner
• Tron svalnar, samtidigt som evangeliet sprids globalt

Allt pekar mot att Jesus snart kommer tillbaka.
Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning..” (Lukas 21:28)


Slutsats.

Big Bang kan inte skapa liv, evolution kan inte skapa mening och människan kan inte frälsa sig själv.
Men Gud har redan gjort allt färdigt. Han skapade, Han frälser och Han kommer tillbaka för att upprätta allt.

Vi står mitt i profetiornas uppfyllelse, tekniskt framgångsrika men andligt tomma, precis som i Noas dagar. Därför är valet detsamma nu som då, att stå utanför eller gå in i arken.

Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.” (2 Korinthierbrevet 6:2)

*Alla bilder är skapade av AI

Iran återstartar kärnprogram och kräver att USA överger Israel

Iran återupptar kärnverksamhet och fördömer Israel

I går slog Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, fast att landet inte är i närheten av att samarbeta med USA, eftersom Donald Trump och Vita huset fortsatt stöttar Israel. Så länge USA upprätthåller militärbaser i Mellanöstern kommer Iran inte att lyssna på Trumpadministrationens försök till diplomati eller ett nytt kärnenergiavtal.

Samtidigt visar satellitbilder att Iran har återupptagit kärnrelaterad verksamhet. Iranska företrädare hävdar att syftet enbart är civil kärnkraft och landets välfärd.

The Times of Israel återger Khameneis uttalande:
”Amerikanerna säger ibland att de vill samarbeta med Iran. Samarbete är inte möjligt så länge USA fortsätter stödja den sionistiska regimen, upprätthåller militärbaser och lägger sig i regionen,” säger Khamenei enligt statliga medier.

Uttalandet kommer efter att Trump i förra månaden sagt att USA förbereder ett avtal med Iran. ”Vänskapens och samarbetets hand är utsträckt,” sa Trump om Iran.

Khamenei vill inte ta den handen.

Kom ihåg att USA och Iran genomförde fem rundor kärnsamtal före juni, då ett tolv dagar långt krig mellan Iran och Israel bröt ut. USA anslöt sig då till Israel i attacker mot kritiska kärnanläggningar inne i Iran. Sedan dess har Trumpadministrationen via medlare försökt förhandla fram en överenskommelse, men Iran har hittills inte velat diskutera.

Nu säger Iran att USA måste överge Israel innan något samarbete kan ske. Det kravet är i praktiken omöjligt, vilket innebär att en kärnteknisk lösning ligger långt bort. Irans fientlighet mot Israel är i nuläget oförlåtlig.

Kriget mellan Israel och Gaza kan ta trevande steg mot fred genom eldupphör, men att samtalen mellan USA och Iran havererat gör att situationen i Mellanöstern fortfarande är mycket instabil.

Med Iran som avvisar diplomati och Khamenei som signalerar fientlighet mot Israel finns en risk för snabb eskalering. Israel har fortsatt USA i ryggen men är samtidigt omringat av fiender som öppet önskar landets undergång. En enda gnista kan tvinga Israel och USA tillbaka in i konflikten.

I praktiken har lite förändrats sedan den islamiska revolutionen 1979, då en radikal shiamuslimsk teokrati tog makten. Ayatolla Khomeini, Irans första högste ledare efter revolutionen, förklarade Israel som en illegitim stat som borde ”utplånas från kartan”.

Detta är alltjämt den officiella linjen för dagens regim under Ali Khamenei. Han anser att Israel i slutänden ska förstöras, och Irans kärnprogram är, enligt denna hållning, ett led i just det.

Bibeln är tydlig med att den som förbannar Israel drar dom över sig (1 Mos 12:3). Den nuvarande iranska regimen har gjort mer än att bara förbanna Israel: den har försökt utplåna den judiska staten genom terrorproxies, robotar och satsningar på kärnvapen.

Scenen är fortfarande riggad för Gog–Magog-kriget i Hesekiel 38–39. Attackerna mot Iran i juni kan ha fördröjt dess kärnprogram, men det råder osäkerhet om Iran hann flytta anrikat uran före attacken. Om materialet ligger under rasmassor eller i tunnlar kan det fortfarande vara åtkomligt. Irans regering vägrar alltjämt samarbeta med IAEA för att utvärdera skadorna, och iranska företrädare insisterar på att landet fortsatt utvecklar sitt kärnprogram.

Iran har ingen brådska att återuppta samtal, vilket gör att förutsättningarna består för en profetiskt förutsagd slutstridsallians av nationer fientliga mot Israel.